Hmm.. nu har man då inte skrivit hit igen på jätte länge. Börja nästan få lessamt efter att få skriva ut allt. Alla tankar har samlats till en stor klump i huvudet och bör skrivas ut. Tänkte nu igen skjuta ut allt och låta er bedöma om ni orkar läsa det eller inte.
Först av allt har ett viktigt kapitel i mitt liv tagit slut. Det har varit rent ut sagt ett helvete att behandla det. Man har hamnat ändra vart eviga ett värde i sitt liv och vänja sig med ensamheten, eller hitta på nya underhållningar. Nu äntligen, två månader efteråt börjar livet le mot mig igen. Efter en period av hårt arbete och Finsk sisu.
Också ett annat kapitel i mitt liv har tagit slut, nämligen det som behandlade min barndom. Mina gemensamma stunder spenderade både med min mamma och min lilla syster. Har flyttat hemifrån till en liten etta på 30 m2 i Borgå. Har hamnat märka värdet av pengar på allvar. Får räkna varendaste en cent för att ha råd att bo och leva. Dessutom kräver det en väldig massa arbete att ha råd att bo. Föratt inte prata om all den skam och värdighet man har måstat svälja genom att be om hjälp, både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt, av nära och kära. Vill därför tacka alla som, ens på något sätt, har hjälpt mej att göra det här möjligt. Har hamnat att kräla hem till mamma föratt byka och be mommo hjälpa mig ekonomiskt. Åtminstone har man märkt vilka personer i ens närmaste kretsar verkligen bryr sig, och vem som bara suger ut all den nytta de kan ur mig. Endel av dessa besvikelser överraskade mig totalt, andra nära överraskade väldigt glatt. Men nu är det så gott som gjort, vad kela pengarna börjar löpa, och arbets livet fortsätter snurra på som det ska kommer allt att fixa sig.
Dessutom har jag en enorm stress på gång. Hur ska en stackars liten människa klara av 2 skolor, ett slut arbete, en studentskrivning, ett kvälls- och veckoslutsarbete, ett hem och ännu människorelationer på en och samma gång. Det kom inte som någon överraskning att den här stressen tröttar ut en. Dessutom har jag, som vanligt, lyckats åstadkomma en väldig förkylning vid sidan om allt det här. Varför var det ingen som varnade mig om det här? Ingen som berättade hur svårt allt egentligen skulle bli?
Alla sade nog " Är du säker att du klarar det här?" "Är du säker att du orkar?" "Det kommer att vara tungt och svårt".. Men ingen berättade att det skulle betyda en oavbruten utmattning.
Tack till alla som har varit med mig genom hela processen. Ni vet nog själv vem ni är om ni läser det här :).. En del av er har faktiskt räddat mitt liv genom att ha tvingat mig att slappna av emellanåt :)
Nojaa, kanske det igen skulle vara på tiden att avbryta den här oändliga texten som ja skulle kunna fortsätta skriva i all evighet...
Auf Wiederhören ;)
//chicii
tiistai 31. elokuuta 2010
lauantai 15. toukokuuta 2010
And sadness will sear...
Väsyttää... vituttaa... ottaa päähän..
How to handle this?
Kaikki muut on jossain hauskuuttelemassa. Kaikilla muilla on elämä. Jopa oma kulta on baarissa.. Mitä minä teen? istun kotona.. Kauhee yskä, väsynyt ja dataa yksin kuunnellesaan kun joku riitelee puhelimessa jonkun kanssa.
Mitä hyötyä mistään on.. miksi olen surullinen vaikka oikeastaan kaikki menee jokseenkin hyvin elämässäni juuri nyt?
Oon täysin yksinäinen.. Todella hylätty olo.
Tekisi mieli vaan mennä nukkumaan. Ja nukkua huomisaamuun asti ja herätä ja olla paremmalla tuulella....
//chicii
How to handle this?
Kaikki muut on jossain hauskuuttelemassa. Kaikilla muilla on elämä. Jopa oma kulta on baarissa.. Mitä minä teen? istun kotona.. Kauhee yskä, väsynyt ja dataa yksin kuunnellesaan kun joku riitelee puhelimessa jonkun kanssa.
Mitä hyötyä mistään on.. miksi olen surullinen vaikka oikeastaan kaikki menee jokseenkin hyvin elämässäni juuri nyt?
Oon täysin yksinäinen.. Todella hylätty olo.
Tekisi mieli vaan mennä nukkumaan. Ja nukkua huomisaamuun asti ja herätä ja olla paremmalla tuulella....
//chicii
maanantai 8. maaliskuuta 2010
Totalt slut!
Jag orkar inte mera. Varje gång jag får ett arbete klart kommer nästa 3 på. Så här är det med allt. Absolut ingen skillnad om vi pratar skolarbeten, hemmajobb, arbete.. ändå varje gång jag får en sak gjord har jag 3 nya och vänta på mig..
Till exempel:
Idag började jag skriva på en uppgift om konkurrensmetoder, fick halva den klar, öppnade min email och hittade ett e-mail om min modda nätkurs i gymnasiet...
Borde vad jag klarar min konkurrensmetod uppsats börja skriva på en bokrecension till modersmålet, efter vilket jag borde skriva en EU-uppsats, efter vilken jag borde skriva ett modda projekt om någonting nordiskt och en modda uppsats med given rubrik. Sedan borde jag skriva en opposition till någon annans EU-uppsats efter vilket jag ännu borde skriva någonting till moddan och ha ett slutprov på det..
Och mer kommer...
JA ORKAR INT MERA!!!!!
//chicii
Till exempel:
Idag började jag skriva på en uppgift om konkurrensmetoder, fick halva den klar, öppnade min email och hittade ett e-mail om min modda nätkurs i gymnasiet...
Borde vad jag klarar min konkurrensmetod uppsats börja skriva på en bokrecension till modersmålet, efter vilket jag borde skriva en EU-uppsats, efter vilken jag borde skriva ett modda projekt om någonting nordiskt och en modda uppsats med given rubrik. Sedan borde jag skriva en opposition till någon annans EU-uppsats efter vilket jag ännu borde skriva någonting till moddan och ha ett slutprov på det..
Och mer kommer...
JA ORKAR INT MERA!!!!!
//chicii
torstai 4. maaliskuuta 2010
Terapi?!
Ja har kommit fram till att mitt bloggande är min egen personliga terapi. Jag har lust att skriva bara då som jag själv är nere. Egentligen bryr jag mig inte ens om vem som läser, eller läser nån över huvudtaget. Det har bara blivit ett måste för mig, ett sätt att slippa av allt det plågande inuti min kropp, att få prata ut om allt, utan att någon avbryter mig eller dömer mig.
Jag måste få skriva. Få bort allt ont, alla mina dåliga känslor, allting.
Jag har idag förstått på allvar, jag är svartsjuk. Någonting jag aldrig skulle ha erkännt änu för ett år sedan. Egentligen, för att vara ärlig så erkände jag det inte ännu för en vecka sen åt mig själv att jag är det. Inte ens två dagar sen. Nu bara förstod jag det. Av kommentaren att någon inte mera orkar med det.
Okej, ett framsteg, jag kan erkänna det för mig själv. Men vad ska jag göra åt saken? Hur kan jag bota det? Jag vet av hela mitt hjärta och hela min själ att någonting måste göras. Jag har ett sjukligt behov av att göra någonting åt det! Jag orkar inte mera släppa en endaste tår av rädsla för att någon skall göra mig illa. Inte en endaste tår för att jag är osäker.
På skriftskolläger där jag var som hjälpis fanns en härlig människa som sade såhär åt mig:
" Du ska inte bara ta skit för att alla tror att du är en stark människa, du behöver inte orka lyssna på alla andras problem när du själv har det svårt, du måste komma ihåg att sköta om dig själv också. Du är en människa som det är lätt att prata med, därför förtror sig människor på dig. Men du ska akta att det inte slutar med att enda orsaken för dig att hjälpa andra är för att få respekt. Den enda respekten su ska behöva, är den du ger åt dig själv, och du ska alltid komma ihåg att respektera dig själv"
De där orden är för mig guld värda. De fick mig att förstå att JAG måste respektera mig själv och vara nöjd med mig själv. vilket jag förstod att jag inte är. Jag förstod också nu när jag började tänka på saken att min osäkerhet för mig själv är grunden till min svartsjuka. Alltså, jag måste förstå att jag är värdefull..
Alla har alltid sagt åt mig att jag är en stark människa, det är inte sant. Jag är bara jätte bra på att dölja min svaghet, förrän den där ljuvliga människan berättade åt mej att man inte behöver andras tro om att man är stark, då man själv vet det, eller vet att man inte är det, har jag alltid dolt det med en massa skämt. Mitt utseende, någonting jag alltid dolt bakom skratt, och sörjt hemma. Allting.
Jag vill inte mera vara svartsjuk, det finns ingen orsak för mig att misstänka det värsta, eller att av någon orsak inte kunna lita till 100%. Jag kommer aldrig att vara orsaken till det ifall någon gör fel emot mig. det är deras saga självförtroende, deras behov av att göra ont, om det skulle hända någonting.
Min mamma sa nångång såhär åt mig:
" Hördu, fast du sku vakta hela tiden över en annan människa så kan du ändå int vara säker på att den e helt totalt lojal och ärlig mot dig. Om det är någon som vill göra någonting ont mot dig kommer han/hon att göra det då du inte kan vakta, då du är sjuk, på jobb eller går på vessan. Saken e den. Du måst bara lita på personen i fråga. Det är det som vilket som helst förrhållande bygger på; både vänskap, familjerelationer och kärleksgörhållanden."
Efter en lång, lång period av tänkande har jag kommit fram till att det stämmer.
Och den här gången har jag bestämt mig! Jag SKA slippa av med min svartsjuka, liksom också med min kontrollvilja. Jag vet att jag kan! Kosta vad det kosta vill men mitt liv ska int få styras och förstöras av såna små troll!
//chicii
Jag måste få skriva. Få bort allt ont, alla mina dåliga känslor, allting.
Jag har idag förstått på allvar, jag är svartsjuk. Någonting jag aldrig skulle ha erkännt änu för ett år sedan. Egentligen, för att vara ärlig så erkände jag det inte ännu för en vecka sen åt mig själv att jag är det. Inte ens två dagar sen. Nu bara förstod jag det. Av kommentaren att någon inte mera orkar med det.
Okej, ett framsteg, jag kan erkänna det för mig själv. Men vad ska jag göra åt saken? Hur kan jag bota det? Jag vet av hela mitt hjärta och hela min själ att någonting måste göras. Jag har ett sjukligt behov av att göra någonting åt det! Jag orkar inte mera släppa en endaste tår av rädsla för att någon skall göra mig illa. Inte en endaste tår för att jag är osäker.
På skriftskolläger där jag var som hjälpis fanns en härlig människa som sade såhär åt mig:
" Du ska inte bara ta skit för att alla tror att du är en stark människa, du behöver inte orka lyssna på alla andras problem när du själv har det svårt, du måste komma ihåg att sköta om dig själv också. Du är en människa som det är lätt att prata med, därför förtror sig människor på dig. Men du ska akta att det inte slutar med att enda orsaken för dig att hjälpa andra är för att få respekt. Den enda respekten su ska behöva, är den du ger åt dig själv, och du ska alltid komma ihåg att respektera dig själv"
De där orden är för mig guld värda. De fick mig att förstå att JAG måste respektera mig själv och vara nöjd med mig själv. vilket jag förstod att jag inte är. Jag förstod också nu när jag började tänka på saken att min osäkerhet för mig själv är grunden till min svartsjuka. Alltså, jag måste förstå att jag är värdefull..
Alla har alltid sagt åt mig att jag är en stark människa, det är inte sant. Jag är bara jätte bra på att dölja min svaghet, förrän den där ljuvliga människan berättade åt mej att man inte behöver andras tro om att man är stark, då man själv vet det, eller vet att man inte är det, har jag alltid dolt det med en massa skämt. Mitt utseende, någonting jag alltid dolt bakom skratt, och sörjt hemma. Allting.
Jag vill inte mera vara svartsjuk, det finns ingen orsak för mig att misstänka det värsta, eller att av någon orsak inte kunna lita till 100%. Jag kommer aldrig att vara orsaken till det ifall någon gör fel emot mig. det är deras saga självförtroende, deras behov av att göra ont, om det skulle hända någonting.
Min mamma sa nångång såhär åt mig:
" Hördu, fast du sku vakta hela tiden över en annan människa så kan du ändå int vara säker på att den e helt totalt lojal och ärlig mot dig. Om det är någon som vill göra någonting ont mot dig kommer han/hon att göra det då du inte kan vakta, då du är sjuk, på jobb eller går på vessan. Saken e den. Du måst bara lita på personen i fråga. Det är det som vilket som helst förrhållande bygger på; både vänskap, familjerelationer och kärleksgörhållanden."
Efter en lång, lång period av tänkande har jag kommit fram till att det stämmer.
Och den här gången har jag bestämt mig! Jag SKA slippa av med min svartsjuka, liksom också med min kontrollvilja. Jag vet att jag kan! Kosta vad det kosta vill men mitt liv ska int få styras och förstöras av såna små troll!
//chicii
perjantai 29. tammikuuta 2010
:)
Nojaaa.. ja siter i gen på en lördamoron klockan ingenting o bloggar.
Hade en mega roli kväll igår. Ett jätte lyckat party, efter att vi äntligen hittade dit efter många och långa omvägar. Vår kusk verkade smått irriterad, liksom också vi.
Nå, till slut kom vi fram, där var massor av människor. I o för sig ganska konstit hur största delen hitta ti käpphelvete utan desto större problem?
Grattis Ännu åt Milla o Fländers :).....
.. Just wondering om krapulan känns annorlunda när den e lagli ;D?
.. And THANKS for a great party!
Nu ska ja sluta skriva eftersom ja ska ti borgå om 45 minuter...
//chicii
Hade en mega roli kväll igår. Ett jätte lyckat party, efter att vi äntligen hittade dit efter många och långa omvägar. Vår kusk verkade smått irriterad, liksom också vi.
Nå, till slut kom vi fram, där var massor av människor. I o för sig ganska konstit hur största delen hitta ti käpphelvete utan desto större problem?
Grattis Ännu åt Milla o Fländers :).....
.. Just wondering om krapulan känns annorlunda när den e lagli ;D?
.. And THANKS for a great party!
Nu ska ja sluta skriva eftersom ja ska ti borgå om 45 minuter...
//chicii
lauantai 23. tammikuuta 2010
Day of the Week: Saturday, Time: 23.47, Mood: Vituttaa, Status: Dataa himassa...
Joo, Lauantai ilta ja istun yksin kotona mutsin kanssa. Kaikki kaverit on jossai juomassa, Including my dear boyfriend. Vituttaa Tämmönen..
Kom först just hem, ha vari först på arbet (praktiken) från kl. 9.00 ti 15.00, därifrån plocka min mamma upp mig i bilen och vi körde till h:fors. Varför det? Och Hälsa på min mommo... Okej, de to int så farlit länge o int så farlit myky i huvu, had faktist ganska rolit...
Sen hitta mamma på att vi sku medan vi nu va i hesa fara å hälsa på min moster. De gick o ganska smidit eftersom hon lova fixa mina ögonbryn o vi fick super god mat..
Nojaa, när vi for från min moster var klockan 19.22 (eller någo sånt). Alltså, med andra ord hade ja då redan vari bort hemifrån ca. 11 ½ timme. Inte nog me det, vi åkte INTE hem medsamma därifrån, utan vi sku ännu ti hyvinge en sväng.. De va de me vårt leffa tittand i kväll...
Ca. Klockan 20.15 var vi sen i Hyvinge, På rätt ställe.. Efter många om och men. Jag var jävla trött o allt to i huvu. Vetskapen om att vi e i Hyvinge hos ett mycket störande par som bara tala o tala o tala o tala... ok. de sku ännu ha gått. Men när dom jävlana tyckt att vi borda ha blivi dit övernatten. Min Tanke : GOD PLEASE SAVE ME!!!!! .. No, som tur ville int mamma bli dit.
Så vi satt vår tid där, först fick vi en rundtur i snobbarnas splitter nya hus. Okej, I Admit, de så tosi bra ut. Men för fan, om frun i huse säger minst 10 gånger under en rundtur att vi ska bli övernatten dit så e de int precis huse man fäster sin uppmärksamhet vid.
Noja.. I alla fall, min räddning kom ca. klockan 21.00, då någon sade åt mig att titta på tv. Först trodde jag att det inte kom någonting, men sen råkade jag i misstag hamna på kanalen Liv. Tur för mig, Där kom 2 delar Sex And The City, så den sista timmen vi vistades där hade jag någonting att göra. Ja, och så hade hon ju förstås bakat MEGA goda bullar :).
Under tiden som jag såg på mitt Sinkkuelämää skickade ja säkert 5 viestin åt min pojkvän som var full som ett svin som ja var orolig för. En till orsak för min Vitutus att stiga. Noja. I alla fall, ca. klockan 22.00 slapp vi att åka från Hyvinge, som ja på vägen hem konstaterade att vara mitt ut i INGENSTANS !!! No, Vi fick ju åtminstone en taklampa, 2 hyllor och en stor partylite beställning matkaan mukaan.. Nån nytta me den visiten också.
Sen då, ca klockan 23.40 var vi hemma, det gör alltsomallt ca. 16 timmar borta hemifrån, i vetskapen att alla mina vänner och bekanta varit och festat.. Trött som en liten hund som lekt ivrigt hela dagen ( alternativt en åsna som slitit me åker arbet hela dagen ) ( åsnan är mer sannolik ). Min Vitutus e högre än nånsin förut, och så som råga på allt svarar inte ens min Pojkvän i telefon, fast han ba mej att ringa när ja e hem..
Noja, Nu tänker ja gå å äta chips å si om någå kiva sku vara i tv...
Gonatt,
//chicii
Kom först just hem, ha vari först på arbet (praktiken) från kl. 9.00 ti 15.00, därifrån plocka min mamma upp mig i bilen och vi körde till h:fors. Varför det? Och Hälsa på min mommo... Okej, de to int så farlit länge o int så farlit myky i huvu, had faktist ganska rolit...
Sen hitta mamma på att vi sku medan vi nu va i hesa fara å hälsa på min moster. De gick o ganska smidit eftersom hon lova fixa mina ögonbryn o vi fick super god mat..
Nojaa, när vi for från min moster var klockan 19.22 (eller någo sånt). Alltså, med andra ord hade ja då redan vari bort hemifrån ca. 11 ½ timme. Inte nog me det, vi åkte INTE hem medsamma därifrån, utan vi sku ännu ti hyvinge en sväng.. De va de me vårt leffa tittand i kväll...
Ca. Klockan 20.15 var vi sen i Hyvinge, På rätt ställe.. Efter många om och men. Jag var jävla trött o allt to i huvu. Vetskapen om att vi e i Hyvinge hos ett mycket störande par som bara tala o tala o tala o tala... ok. de sku ännu ha gått. Men när dom jävlana tyckt att vi borda ha blivi dit övernatten. Min Tanke : GOD PLEASE SAVE ME!!!!! .. No, som tur ville int mamma bli dit.
Så vi satt vår tid där, först fick vi en rundtur i snobbarnas splitter nya hus. Okej, I Admit, de så tosi bra ut. Men för fan, om frun i huse säger minst 10 gånger under en rundtur att vi ska bli övernatten dit så e de int precis huse man fäster sin uppmärksamhet vid.
Noja.. I alla fall, min räddning kom ca. klockan 21.00, då någon sade åt mig att titta på tv. Först trodde jag att det inte kom någonting, men sen råkade jag i misstag hamna på kanalen Liv. Tur för mig, Där kom 2 delar Sex And The City, så den sista timmen vi vistades där hade jag någonting att göra. Ja, och så hade hon ju förstås bakat MEGA goda bullar :).
Under tiden som jag såg på mitt Sinkkuelämää skickade ja säkert 5 viestin åt min pojkvän som var full som ett svin som ja var orolig för. En till orsak för min Vitutus att stiga. Noja. I alla fall, ca. klockan 22.00 slapp vi att åka från Hyvinge, som ja på vägen hem konstaterade att vara mitt ut i INGENSTANS !!! No, Vi fick ju åtminstone en taklampa, 2 hyllor och en stor partylite beställning matkaan mukaan.. Nån nytta me den visiten också.
Sen då, ca klockan 23.40 var vi hemma, det gör alltsomallt ca. 16 timmar borta hemifrån, i vetskapen att alla mina vänner och bekanta varit och festat.. Trött som en liten hund som lekt ivrigt hela dagen ( alternativt en åsna som slitit me åker arbet hela dagen ) ( åsnan är mer sannolik ). Min Vitutus e högre än nånsin förut, och så som råga på allt svarar inte ens min Pojkvän i telefon, fast han ba mej att ringa när ja e hem..
Noja, Nu tänker ja gå å äta chips å si om någå kiva sku vara i tv...
Gonatt,
//chicii
tiistai 12. tammikuuta 2010
Slut som en disktrasa..
.. Precis. Ja e slut som en disktrasa, en använd disktrasa. Har lyft säkert 200 kg med böcker under 2 dagar, alltsomallt, och dessutom använt 3 rullar med rea tejp.. Usch..
Noja. Alltså, vad har hänt då?? Ja ha ÄNTLIGEN städa mitt rum, utom bytt lakanen, spela en massa tetris på telefonen och försökt sälja tidningar åt bittra och inåtvända gamla tanter. Dessutom ha ja klantat mig själv regelbundet i Lovisa, där ja har försökt dansa i högklackat. Det ha faktiskt gått bättre än väntat!!
Nu borde ja gå och byta dom där lakanen föratt få fortsätta på en bok. Vilket fick mig att tänka på några andra böcker. Ja ha under jullovet läst två hela böcker!! Från pärm till pärm.
Tror inte att ja ha läst en hel bok på åtminstone ett år? Noja. I allafall. Läste Juoppohullun Päiväkirja av Juha Vuorinen. Säkert en av världens bästa böcker. Ganska rolit att läsa om hur nån lever enlit: Booze, Sex and More Sex&Booze- principen. Nä men påriktit man fick skratta massor.
Sen läst ja en svensk bok om fåglar å spöken å mesen å festand. Den va oxå bra, fast det där nu fick den att låta som en dåli barnbok... Den hette Anna är Online.. Noja, helt som nån sku vara intresserad att läsa om va ja ha läst.
Nu ska ja fara å byta lakan så ja måst sluta skriva.. Int för de att ja sku ha hitta på någå mera heller..
ByeBye
//chicii
Noja. Alltså, vad har hänt då?? Ja ha ÄNTLIGEN städa mitt rum, utom bytt lakanen, spela en massa tetris på telefonen och försökt sälja tidningar åt bittra och inåtvända gamla tanter. Dessutom ha ja klantat mig själv regelbundet i Lovisa, där ja har försökt dansa i högklackat. Det ha faktiskt gått bättre än väntat!!
Nu borde ja gå och byta dom där lakanen föratt få fortsätta på en bok. Vilket fick mig att tänka på några andra böcker. Ja ha under jullovet läst två hela böcker!! Från pärm till pärm.
Tror inte att ja ha läst en hel bok på åtminstone ett år? Noja. I allafall. Läste Juoppohullun Päiväkirja av Juha Vuorinen. Säkert en av världens bästa böcker. Ganska rolit att läsa om hur nån lever enlit: Booze, Sex and More Sex&Booze- principen. Nä men påriktit man fick skratta massor.
Sen läst ja en svensk bok om fåglar å spöken å mesen å festand. Den va oxå bra, fast det där nu fick den att låta som en dåli barnbok... Den hette Anna är Online.. Noja, helt som nån sku vara intresserad att läsa om va ja ha läst.
Nu ska ja fara å byta lakan så ja måst sluta skriva.. Int för de att ja sku ha hitta på någå mera heller..
ByeBye
//chicii
Tilaa:
Blogitekstit (Atom)