Jag har upplevt mitt livs kanske mest händelserika dag igår.
Var på mitt livs första POP-konsert, nämligen Kylie Minogue. Äventyret dit var intressant... Först tog vi bussen till Helsingfors.. Sedan via en skobutik till tåget, behövde få mera passande skor för konserten i fråga. Tågresan i sig var också intressant. Vi satte oss ner på en bänk, en dam kommer och meddelar att hon har numrerad plats till tåget där.. Vi flyttar på oss, och en annan dam berättar att det igen är hennes plats. Vi stiger snällt upp och flyttar på oss ytterligare en gång... Då kommer en man och berättar att det är hans plats. God min på, stig upp, flytta på dig än en gång. Sedan satte vi oss ner och svor att om vi ännu en gång skulle bli att byta plats så skullevi bli väldigt irriterade. På denna plats fick vi sitta hela vägen fram till Pasila. I Pasila skrattade vi åt en man som missade tåget och blev arg. Han sparkade tåget och viftade med mittfingret, vi skrattade!!
Noh, väl framme vid Hartwall Arenan ställde vi oss i kö i det kalla vädret. Den goda minen var svår att hålla då den köande publiken bestod av 70 % Ryssar, 20 % Homosexuella män och resten en blandad skara av alla andra sorters människor... Vi köade en timme och 20 minuter, väldigt lång tid iklädd kjol, strumpbyxor och klackskor!!!!! Då vi äntligen kom in var mina tår så stelfrusna att jag nästan grät. Kunde inte röra på dem, de sved och värkte och kändes som omde skulle brista av kylan. Det var den VÄRSTA smärtan jag någonsin gått igenom!! Tja, efter ca 20 minuter av inomhusköande förmådde jag sätta skorna på mig... Fortfarande stel som en isbit, men hade ju i alla fall känsel i fötterna.
Då vi köat vår tid kom vi äntligen in på Kenttän.. Hallen var förvånansvärt öde jämfört med rock-konserter som tidigare stått på agendan. INGEN skuffade framåt eller bakåt, alla skötte bara sitt eget och följde med stora ögon med den spektakulära konserten. Jag skulle kunna sätta mitt huvud i pant på att heterosexuella singla män som fanns på konserten skulle ha gått att räkna på två händer. I alla fall var konserten jätte rolig och super fin.
Efter konserten bestämde vi oss att gå på jatkot. Next Destination DTM-bar, Helsinki. Det var stället där jatkot hölls. Hade en MASSA fördomar för hurdant där skulle vara, men det var ju sist och slutligen ganska lika vilken som helst annan bar.. Med undantag från vem dansade med vem.. ;)Äventyret TILL baren var också väldigt fascinerande. Vi böt spårvagn en gång och sicksackade genom halva Helsingfors, gående, för att hitta fram.. I baren hann vi inte spendera vidare mycket tid då bussen hem skulle gå redan klockan 2.15.. men en stund i alla fall...
I bussen fanns förrutom oss 2 andra personer. Kusken var otrevlig och resan dyr! Sedan följde en marsch hem från borgå centrum, lika lätt klädd som vid köandet och i om möjligt ännu flera minusgrader..
Tjah, I made it alive... Och ja, fick ju trots allt vara med om en hel del nya grejer;
1. Min första konsert på Hartwall Arenan
2. Min första POP-konsert
3. Min första gång i en gaybar
4. Min första Cosmopolitan drink
5. Min första gång i en bar i Helsingfors (utan att konsert har varit i samma lokal)
Impressive, right?
// chicii
