This is what we do, The Party is in you...

Bloggar första gången på länge med ett gott humör med mig. Håller på att laga mat, det också för första gången på länge. Min första makaronilåda. Har nu jobbat så gott som alla dagar i en vecka, och ska fortsätta med det i ytterligare 4 veckor. Ända fram till julen.

I kväll ska de bli party. En av mina klasskompisar fyller äntligen aderton. Så vi ska först till henne och begrunda kvällen där. Och sedan blir det fortsättning i Borgå. Hihi.. Har en känsla av att kvällen kommer att bli lyckad...

... Morgondagen blir dock inte nödvändigtvis lika lyckad... ska klockan 12.00 vara skarp nog att kunna jobba. Nojaa, å andra sidan så är det ju inte precis första gången man får kämpa igenom en arbetsdag..

På tal om arbete. Jag står vid kassan på jobbet då telefonen ringer, svarar i telefon med mitt namn och arbetsplatsens namn, då kunden svarar och berättar vem han är. Plötsligt frågar han av mig; "Oliskos joku niista vanhemmista Rouvista töissä tänään?" jag svarar på hans fråga med ett förvånat "anteeksi?" och han repeterar. Sen för jag snällt telefonen ti älddsta möjliga kollega. Kundens ärende var; Vilka böcker av Coelho har ni i hyllan. För jag kunde ju omöjligen ta 20 steg till hyllan, söka författaren och läsa innantill från boken vilka böcker finns?

Vadå ÅLDERSRASISM? Sabla Andersson-kunder... Ingenting ska då få ändra... Fan också.

Nojaa.. sku annars skriva mera, men då hinner jag inte med allt som borde göras innan kvällen. Såå, det var allt för idag.

Sincerely Yours
//chicii

JULSTRESS & HÖSTDEPRESSION

Örrr... vet inte vad jag skall börja göra, julen kommer med super fart och jag har fått ett julkort klart. Har ju fan inte någon som helst inspiration. Julklappar har jag inte till hälften av alla dem jag borde ha åt.. Vad sjutton ska jag börja göra??

Borde ju ha helt megajulfiilis när man varje dag ser när folk köper julklappar åt sina nära och kära.. Men jag behöver SNÖ för det. Men kan någon snälla fixa bara snön, inte allt det kalla??

Har varit på klassresa till Sverige i början av veckan. Det blev inte precis så lyckat som det kunde ha blivit. För det första var vädret obegripligt dåligt! Slaskstorm hela tisdagen. Tidningarna hade flera sidor med text om hur många hade kört ihjäl sig i snöslasket. För det andra blev det en massa onödigt drama då endel pratat bakom ryggen på andra. Det var en väldigt öppnande resa, precis som "All the dirty secrets about everyone revealed".

Noja, inte var det ju bara dåligt.. Vi hade jätte trevliga stunder också, väldigt djupa diskussioner, roliga shoppingstunder, dumma insidenter och väldigt alkoholpåverkade stunder :)
Tack till hela min ljuvliga klass för dom bra stunderna under resan <3

Nu när jag tittar ut genom fönstret så regnar det igen. Det är mörkt och regnar när man stiger upp och går till skolan. Det är mörkt och regnar när man slutar skolan och går på jobb. Det är om möjligt ännu mörkare och regnar dubbelt kraftigare när man kommer hem från jobbet. USCH. Man blir ju deprimerad av mindre.

Dessutom är pengabrist en väldigt bidragande orsak till depressionen, lönen kommer, lönen går. Kan inte förstå hur en person kan göra av med såna mängder pengar som jag förstör varje månad. Och ingenting vettigt blir man kvar med i handen. Dom bara försvinner som upp i rök. Det låter bara puff och så säger kontot "0".

Nojaa.. Sånt är livet.

Ja förresten. Om någon känner för att komma och hålla sällskap till mig någon kväll.. VÄLKOMMEN!! Har så obegripligt t r å k i g t

Nojaa.. Bra för idag igen..

See You :)
//chicii

Den här gången blir det bara en sångtext att tänka på:

Dear Mr.President
Come take a walk with me
Let's pretend we're just two people
And You're not better than me
I'd like to ask you some questions if we can speak honestly

What do you feel when you see all the homeless on the street
Who do you pray for at night before you go to sleep
What do you feel when you look in the mirror
Are you proud

How do you sleep while the rest of us cry
How do you dreem when a moter has no chance to say goodbye
How do you walk with your head held high
Can you even look me in the eye
And tell me why

Dear Mr. President
Where you a lonely boy
Are you a lonely boy
Are you a lonely boy
How can you say
No child is left behind
We're not dumb, and we're not blind
They're sitting in your sells
While you pay the road to hell

What kind of father would take his own daughter's rights away
And what kind of father would hate his own daughter if she was gay
I can only imagine what the first lady has to say
You've come a long way from whiskey and cocaine

How do you sleep while the rest of us cry
How do you dream when a mother has no chance to say goodbye
How do you walk with your head held high
Can you even look me in the eye

Let me tell about hard work
Minimum wage with a baby on the way
Let me tell you bout hard work
Rebuilding your house after the bombs took them away
Let me tell you bout hard work
Building a bed out of a cardboard box
Let me tell you bout hard work
Hard work
Hard work
You don't know nothing bout hard work
Hard work
Hard work
Oh

How do you sleep at night
How do you walk with your head held high
Dear Mr.President
You'd never take a walk with me
Would you?

Medge, hon har en jävla saklig point i sin sång. Hur jävla orättvis är inte världen....

Ja förresten... ja tyckte det var nödvändigt att få en förändring på något... därför nytt utseende på bloggen :)

NightyNight
//chicii