Jag orkar inte mera. Varje gång jag får ett arbete klart kommer nästa 3 på. Så här är det med allt. Absolut ingen skillnad om vi pratar skolarbeten, hemmajobb, arbete.. ändå varje gång jag får en sak gjord har jag 3 nya och vänta på mig..
Till exempel:
Idag började jag skriva på en uppgift om konkurrensmetoder, fick halva den klar, öppnade min email och hittade ett e-mail om min modda nätkurs i gymnasiet...
Borde vad jag klarar min konkurrensmetod uppsats börja skriva på en bokrecension till modersmålet, efter vilket jag borde skriva en EU-uppsats, efter vilken jag borde skriva ett modda projekt om någonting nordiskt och en modda uppsats med given rubrik. Sedan borde jag skriva en opposition till någon annans EU-uppsats efter vilket jag ännu borde skriva någonting till moddan och ha ett slutprov på det..
Och mer kommer...
JA ORKAR INT MERA!!!!!
//chicii
maanantai 8. maaliskuuta 2010
torstai 4. maaliskuuta 2010
Terapi?!
Ja har kommit fram till att mitt bloggande är min egen personliga terapi. Jag har lust att skriva bara då som jag själv är nere. Egentligen bryr jag mig inte ens om vem som läser, eller läser nån över huvudtaget. Det har bara blivit ett måste för mig, ett sätt att slippa av allt det plågande inuti min kropp, att få prata ut om allt, utan att någon avbryter mig eller dömer mig.
Jag måste få skriva. Få bort allt ont, alla mina dåliga känslor, allting.
Jag har idag förstått på allvar, jag är svartsjuk. Någonting jag aldrig skulle ha erkännt änu för ett år sedan. Egentligen, för att vara ärlig så erkände jag det inte ännu för en vecka sen åt mig själv att jag är det. Inte ens två dagar sen. Nu bara förstod jag det. Av kommentaren att någon inte mera orkar med det.
Okej, ett framsteg, jag kan erkänna det för mig själv. Men vad ska jag göra åt saken? Hur kan jag bota det? Jag vet av hela mitt hjärta och hela min själ att någonting måste göras. Jag har ett sjukligt behov av att göra någonting åt det! Jag orkar inte mera släppa en endaste tår av rädsla för att någon skall göra mig illa. Inte en endaste tår för att jag är osäker.
På skriftskolläger där jag var som hjälpis fanns en härlig människa som sade såhär åt mig:
" Du ska inte bara ta skit för att alla tror att du är en stark människa, du behöver inte orka lyssna på alla andras problem när du själv har det svårt, du måste komma ihåg att sköta om dig själv också. Du är en människa som det är lätt att prata med, därför förtror sig människor på dig. Men du ska akta att det inte slutar med att enda orsaken för dig att hjälpa andra är för att få respekt. Den enda respekten su ska behöva, är den du ger åt dig själv, och du ska alltid komma ihåg att respektera dig själv"
De där orden är för mig guld värda. De fick mig att förstå att JAG måste respektera mig själv och vara nöjd med mig själv. vilket jag förstod att jag inte är. Jag förstod också nu när jag började tänka på saken att min osäkerhet för mig själv är grunden till min svartsjuka. Alltså, jag måste förstå att jag är värdefull..
Alla har alltid sagt åt mig att jag är en stark människa, det är inte sant. Jag är bara jätte bra på att dölja min svaghet, förrän den där ljuvliga människan berättade åt mej att man inte behöver andras tro om att man är stark, då man själv vet det, eller vet att man inte är det, har jag alltid dolt det med en massa skämt. Mitt utseende, någonting jag alltid dolt bakom skratt, och sörjt hemma. Allting.
Jag vill inte mera vara svartsjuk, det finns ingen orsak för mig att misstänka det värsta, eller att av någon orsak inte kunna lita till 100%. Jag kommer aldrig att vara orsaken till det ifall någon gör fel emot mig. det är deras saga självförtroende, deras behov av att göra ont, om det skulle hända någonting.
Min mamma sa nångång såhär åt mig:
" Hördu, fast du sku vakta hela tiden över en annan människa så kan du ändå int vara säker på att den e helt totalt lojal och ärlig mot dig. Om det är någon som vill göra någonting ont mot dig kommer han/hon att göra det då du inte kan vakta, då du är sjuk, på jobb eller går på vessan. Saken e den. Du måst bara lita på personen i fråga. Det är det som vilket som helst förrhållande bygger på; både vänskap, familjerelationer och kärleksgörhållanden."
Efter en lång, lång period av tänkande har jag kommit fram till att det stämmer.
Och den här gången har jag bestämt mig! Jag SKA slippa av med min svartsjuka, liksom också med min kontrollvilja. Jag vet att jag kan! Kosta vad det kosta vill men mitt liv ska int få styras och förstöras av såna små troll!
//chicii
Jag måste få skriva. Få bort allt ont, alla mina dåliga känslor, allting.
Jag har idag förstått på allvar, jag är svartsjuk. Någonting jag aldrig skulle ha erkännt änu för ett år sedan. Egentligen, för att vara ärlig så erkände jag det inte ännu för en vecka sen åt mig själv att jag är det. Inte ens två dagar sen. Nu bara förstod jag det. Av kommentaren att någon inte mera orkar med det.
Okej, ett framsteg, jag kan erkänna det för mig själv. Men vad ska jag göra åt saken? Hur kan jag bota det? Jag vet av hela mitt hjärta och hela min själ att någonting måste göras. Jag har ett sjukligt behov av att göra någonting åt det! Jag orkar inte mera släppa en endaste tår av rädsla för att någon skall göra mig illa. Inte en endaste tår för att jag är osäker.
På skriftskolläger där jag var som hjälpis fanns en härlig människa som sade såhär åt mig:
" Du ska inte bara ta skit för att alla tror att du är en stark människa, du behöver inte orka lyssna på alla andras problem när du själv har det svårt, du måste komma ihåg att sköta om dig själv också. Du är en människa som det är lätt att prata med, därför förtror sig människor på dig. Men du ska akta att det inte slutar med att enda orsaken för dig att hjälpa andra är för att få respekt. Den enda respekten su ska behöva, är den du ger åt dig själv, och du ska alltid komma ihåg att respektera dig själv"
De där orden är för mig guld värda. De fick mig att förstå att JAG måste respektera mig själv och vara nöjd med mig själv. vilket jag förstod att jag inte är. Jag förstod också nu när jag började tänka på saken att min osäkerhet för mig själv är grunden till min svartsjuka. Alltså, jag måste förstå att jag är värdefull..
Alla har alltid sagt åt mig att jag är en stark människa, det är inte sant. Jag är bara jätte bra på att dölja min svaghet, förrän den där ljuvliga människan berättade åt mej att man inte behöver andras tro om att man är stark, då man själv vet det, eller vet att man inte är det, har jag alltid dolt det med en massa skämt. Mitt utseende, någonting jag alltid dolt bakom skratt, och sörjt hemma. Allting.
Jag vill inte mera vara svartsjuk, det finns ingen orsak för mig att misstänka det värsta, eller att av någon orsak inte kunna lita till 100%. Jag kommer aldrig att vara orsaken till det ifall någon gör fel emot mig. det är deras saga självförtroende, deras behov av att göra ont, om det skulle hända någonting.
Min mamma sa nångång såhär åt mig:
" Hördu, fast du sku vakta hela tiden över en annan människa så kan du ändå int vara säker på att den e helt totalt lojal och ärlig mot dig. Om det är någon som vill göra någonting ont mot dig kommer han/hon att göra det då du inte kan vakta, då du är sjuk, på jobb eller går på vessan. Saken e den. Du måst bara lita på personen i fråga. Det är det som vilket som helst förrhållande bygger på; både vänskap, familjerelationer och kärleksgörhållanden."
Efter en lång, lång period av tänkande har jag kommit fram till att det stämmer.
Och den här gången har jag bestämt mig! Jag SKA slippa av med min svartsjuka, liksom också med min kontrollvilja. Jag vet att jag kan! Kosta vad det kosta vill men mitt liv ska int få styras och förstöras av såna små troll!
//chicii
Tilaa:
Blogitekstit (Atom)