Nojaa. har alltså varit hemma hos mamma och firat självständigheten av vårt land..
Först blev det självständighetsbastu och middag hos mommo, hon bjöd på dillsås. So far so good.. tills vi kom hem därifrån. Jag körde i den här jävla kombinerade halkbanan och snöstormen till gammelby ABC. Föratt köpa en påse godis och en flaska lemonad för att orka se igenom hela den oändliga presidentbalsmottagningen.
O nu är vi då i denna situation. Jag sitter ensam vid datorn hemma hos mamma i forsby. Har absolut ingenting att göra.. därför blog.. och absolut ingen att umgås med.. Alla dom bvänner som jag tidigare hade i forsby har försvunnit till Borgå på ett antal olika fester, och mina här varande vänner har familje tid going on.
Nåja, borde väl int klaga, har ju faktiskt fått ha en av de mest lugna dagarna på VÄLDIGT länge, varken skola eller jobb. En riktig ledigdag...
Dessutom sitter man ju å saknar någon nära person. Hur man kan bli så jävla beroende av folk? Det vet jag inte. Saknar dessutom redan hela min kauppis klass eftersom jag vet att det komemr bli mindre tid spenderat med dem eftersom min allmänbildande flexperiod tänker börja...
Nåja. Min vän Anna ringde just och räddade mig med att bjuda mig på kaffe till ABC.. Så nog med bloggen..
Have a sweet day of Independence ;)
//chicii
maanantai 6. joulukuuta 2010
lauantai 20. marraskuuta 2010
This is what we do, The Party is in you...
Bloggar första gången på länge med ett gott humör med mig. Håller på att laga mat, det också för första gången på länge. Min första makaronilåda. Har nu jobbat så gott som alla dagar i en vecka, och ska fortsätta med det i ytterligare 4 veckor. Ända fram till julen.
I kväll ska de bli party. En av mina klasskompisar fyller äntligen aderton. Så vi ska först till henne och begrunda kvällen där. Och sedan blir det fortsättning i Borgå. Hihi.. Har en känsla av att kvällen kommer att bli lyckad...
... Morgondagen blir dock inte nödvändigtvis lika lyckad... ska klockan 12.00 vara skarp nog att kunna jobba. Nojaa, å andra sidan så är det ju inte precis första gången man får kämpa igenom en arbetsdag..
På tal om arbete. Jag står vid kassan på jobbet då telefonen ringer, svarar i telefon med mitt namn och arbetsplatsens namn, då kunden svarar och berättar vem han är. Plötsligt frågar han av mig; "Oliskos joku niista vanhemmista Rouvista töissä tänään?" jag svarar på hans fråga med ett förvånat "anteeksi?" och han repeterar. Sen för jag snällt telefonen ti älddsta möjliga kollega. Kundens ärende var; Vilka böcker av Coelho har ni i hyllan. För jag kunde ju omöjligen ta 20 steg till hyllan, söka författaren och läsa innantill från boken vilka böcker finns?
Vadå ÅLDERSRASISM? Sabla Andersson-kunder... Ingenting ska då få ändra... Fan också.
Nojaa.. sku annars skriva mera, men då hinner jag inte med allt som borde göras innan kvällen. Såå, det var allt för idag.
Sincerely Yours
//chicii
I kväll ska de bli party. En av mina klasskompisar fyller äntligen aderton. Så vi ska först till henne och begrunda kvällen där. Och sedan blir det fortsättning i Borgå. Hihi.. Har en känsla av att kvällen kommer att bli lyckad...
... Morgondagen blir dock inte nödvändigtvis lika lyckad... ska klockan 12.00 vara skarp nog att kunna jobba. Nojaa, å andra sidan så är det ju inte precis första gången man får kämpa igenom en arbetsdag..
På tal om arbete. Jag står vid kassan på jobbet då telefonen ringer, svarar i telefon med mitt namn och arbetsplatsens namn, då kunden svarar och berättar vem han är. Plötsligt frågar han av mig; "Oliskos joku niista vanhemmista Rouvista töissä tänään?" jag svarar på hans fråga med ett förvånat "anteeksi?" och han repeterar. Sen för jag snällt telefonen ti älddsta möjliga kollega. Kundens ärende var; Vilka böcker av Coelho har ni i hyllan. För jag kunde ju omöjligen ta 20 steg till hyllan, söka författaren och läsa innantill från boken vilka böcker finns?
Vadå ÅLDERSRASISM? Sabla Andersson-kunder... Ingenting ska då få ändra... Fan också.
Nojaa.. sku annars skriva mera, men då hinner jag inte med allt som borde göras innan kvällen. Såå, det var allt för idag.
Sincerely Yours
//chicii
maanantai 15. marraskuuta 2010
JULSTRESS & HÖSTDEPRESSION
Örrr... vet inte vad jag skall börja göra, julen kommer med super fart och jag har fått ett julkort klart. Har ju fan inte någon som helst inspiration. Julklappar har jag inte till hälften av alla dem jag borde ha åt.. Vad sjutton ska jag börja göra??
Borde ju ha helt megajulfiilis när man varje dag ser när folk köper julklappar åt sina nära och kära.. Men jag behöver SNÖ för det. Men kan någon snälla fixa bara snön, inte allt det kalla??
Har varit på klassresa till Sverige i början av veckan. Det blev inte precis så lyckat som det kunde ha blivit. För det första var vädret obegripligt dåligt! Slaskstorm hela tisdagen. Tidningarna hade flera sidor med text om hur många hade kört ihjäl sig i snöslasket. För det andra blev det en massa onödigt drama då endel pratat bakom ryggen på andra. Det var en väldigt öppnande resa, precis som "All the dirty secrets about everyone revealed".
Noja, inte var det ju bara dåligt.. Vi hade jätte trevliga stunder också, väldigt djupa diskussioner, roliga shoppingstunder, dumma insidenter och väldigt alkoholpåverkade stunder :)
Tack till hela min ljuvliga klass för dom bra stunderna under resan <3
Nu när jag tittar ut genom fönstret så regnar det igen. Det är mörkt och regnar när man stiger upp och går till skolan. Det är mörkt och regnar när man slutar skolan och går på jobb. Det är om möjligt ännu mörkare och regnar dubbelt kraftigare när man kommer hem från jobbet. USCH. Man blir ju deprimerad av mindre.
Dessutom är pengabrist en väldigt bidragande orsak till depressionen, lönen kommer, lönen går. Kan inte förstå hur en person kan göra av med såna mängder pengar som jag förstör varje månad. Och ingenting vettigt blir man kvar med i handen. Dom bara försvinner som upp i rök. Det låter bara puff och så säger kontot "0".
Nojaa.. Sånt är livet.
Ja förresten. Om någon känner för att komma och hålla sällskap till mig någon kväll.. VÄLKOMMEN!! Har så obegripligt t r å k i g t
Nojaa.. Bra för idag igen..
See You :)
//chicii
Borde ju ha helt megajulfiilis när man varje dag ser när folk köper julklappar åt sina nära och kära.. Men jag behöver SNÖ för det. Men kan någon snälla fixa bara snön, inte allt det kalla??
Har varit på klassresa till Sverige i början av veckan. Det blev inte precis så lyckat som det kunde ha blivit. För det första var vädret obegripligt dåligt! Slaskstorm hela tisdagen. Tidningarna hade flera sidor med text om hur många hade kört ihjäl sig i snöslasket. För det andra blev det en massa onödigt drama då endel pratat bakom ryggen på andra. Det var en väldigt öppnande resa, precis som "All the dirty secrets about everyone revealed".
Noja, inte var det ju bara dåligt.. Vi hade jätte trevliga stunder också, väldigt djupa diskussioner, roliga shoppingstunder, dumma insidenter och väldigt alkoholpåverkade stunder :)
Tack till hela min ljuvliga klass för dom bra stunderna under resan <3
Nu när jag tittar ut genom fönstret så regnar det igen. Det är mörkt och regnar när man stiger upp och går till skolan. Det är mörkt och regnar när man slutar skolan och går på jobb. Det är om möjligt ännu mörkare och regnar dubbelt kraftigare när man kommer hem från jobbet. USCH. Man blir ju deprimerad av mindre.
Dessutom är pengabrist en väldigt bidragande orsak till depressionen, lönen kommer, lönen går. Kan inte förstå hur en person kan göra av med såna mängder pengar som jag förstör varje månad. Och ingenting vettigt blir man kvar med i handen. Dom bara försvinner som upp i rök. Det låter bara puff och så säger kontot "0".
Nojaa.. Sånt är livet.
Ja förresten. Om någon känner för att komma och hålla sällskap till mig någon kväll.. VÄLKOMMEN!! Har så obegripligt t r å k i g t
Nojaa.. Bra för idag igen..
See You :)
//chicii
sunnuntai 14. marraskuuta 2010
Den här gången blir det bara en sångtext att tänka på:
Dear Mr.President
Come take a walk with me
Let's pretend we're just two people
And You're not better than me
I'd like to ask you some questions if we can speak honestly
What do you feel when you see all the homeless on the street
Who do you pray for at night before you go to sleep
What do you feel when you look in the mirror
Are you proud
How do you sleep while the rest of us cry
How do you dreem when a moter has no chance to say goodbye
How do you walk with your head held high
Can you even look me in the eye
And tell me why
Dear Mr. President
Where you a lonely boy
Are you a lonely boy
Are you a lonely boy
How can you say
No child is left behind
We're not dumb, and we're not blind
They're sitting in your sells
While you pay the road to hell
What kind of father would take his own daughter's rights away
And what kind of father would hate his own daughter if she was gay
I can only imagine what the first lady has to say
You've come a long way from whiskey and cocaine
How do you sleep while the rest of us cry
How do you dream when a mother has no chance to say goodbye
How do you walk with your head held high
Can you even look me in the eye
Let me tell about hard work
Minimum wage with a baby on the way
Let me tell you bout hard work
Rebuilding your house after the bombs took them away
Let me tell you bout hard work
Building a bed out of a cardboard box
Let me tell you bout hard work
Hard work
Hard work
You don't know nothing bout hard work
Hard work
Hard work
Oh
How do you sleep at night
How do you walk with your head held high
Dear Mr.President
You'd never take a walk with me
Would you?
Medge, hon har en jävla saklig point i sin sång. Hur jävla orättvis är inte världen....
Ja förresten... ja tyckte det var nödvändigt att få en förändring på något... därför nytt utseende på bloggen :)
NightyNight
//chicii
Dear Mr.President
Come take a walk with me
Let's pretend we're just two people
And You're not better than me
I'd like to ask you some questions if we can speak honestly
What do you feel when you see all the homeless on the street
Who do you pray for at night before you go to sleep
What do you feel when you look in the mirror
Are you proud
How do you sleep while the rest of us cry
How do you dreem when a moter has no chance to say goodbye
How do you walk with your head held high
Can you even look me in the eye
And tell me why
Dear Mr. President
Where you a lonely boy
Are you a lonely boy
Are you a lonely boy
How can you say
No child is left behind
We're not dumb, and we're not blind
They're sitting in your sells
While you pay the road to hell
What kind of father would take his own daughter's rights away
And what kind of father would hate his own daughter if she was gay
I can only imagine what the first lady has to say
You've come a long way from whiskey and cocaine
How do you sleep while the rest of us cry
How do you dream when a mother has no chance to say goodbye
How do you walk with your head held high
Can you even look me in the eye
Let me tell about hard work
Minimum wage with a baby on the way
Let me tell you bout hard work
Rebuilding your house after the bombs took them away
Let me tell you bout hard work
Building a bed out of a cardboard box
Let me tell you bout hard work
Hard work
Hard work
You don't know nothing bout hard work
Hard work
Hard work
Oh
How do you sleep at night
How do you walk with your head held high
Dear Mr.President
You'd never take a walk with me
Would you?
Medge, hon har en jävla saklig point i sin sång. Hur jävla orättvis är inte världen....
Ja förresten... ja tyckte det var nödvändigt att få en förändring på något... därför nytt utseende på bloggen :)
NightyNight
//chicii
torstai 28. lokakuuta 2010
1+1=3 ?
Vaför förstår aldrig den människa man vill att ska förstå, alla andra i ens omgivning vet precis vad man tycker å tänker.. å framför allt känner. Men den person som det berör kan inte förstå? Varför, varför, varför varför???
Hur tydligt och klart skall man behöva berätta det, servera det framför personen på en guld eller silver bricka på klarskriven svenska? Den här världen fungerar inte så, man borde förstå vinkar. Speciellt då de är lika självklara som att 1+1=2.
Noja, alla kan inte vara den vassaste pennan i penalen. Men de e ju inte det jag kräver heller. Skulle ju bara önska att pennan inte skulle vara trubbigast av dem alla. Äsch också.
Dessutom håller jag på att få ett nervöst sammanbrott med en idiot i vars närhet jag är tvingad att vara regelbundet. Ingen människa kan vara lika lat som den här personen.. Det är inte möjligt. Lat, arrogant, tråkig, elak och simpel. Fem ord som beskriver personen i fråga PERFEKT! Den förra meningen jag skrev är förresten det ända sammanhanget var man kan använda ordet perfekt för att beskriva någonting om henne.
Den här personen driver mig till vansinne, det flammar upp av hat och vrede inom mig omkring henne. Noja, som tidigare nämnt ... alla kan inte vara den vassaste...
Slut klagar för idag.. Gonatt people :)
//chicii
Hur tydligt och klart skall man behöva berätta det, servera det framför personen på en guld eller silver bricka på klarskriven svenska? Den här världen fungerar inte så, man borde förstå vinkar. Speciellt då de är lika självklara som att 1+1=2.
Noja, alla kan inte vara den vassaste pennan i penalen. Men de e ju inte det jag kräver heller. Skulle ju bara önska att pennan inte skulle vara trubbigast av dem alla. Äsch också.
Dessutom håller jag på att få ett nervöst sammanbrott med en idiot i vars närhet jag är tvingad att vara regelbundet. Ingen människa kan vara lika lat som den här personen.. Det är inte möjligt. Lat, arrogant, tråkig, elak och simpel. Fem ord som beskriver personen i fråga PERFEKT! Den förra meningen jag skrev är förresten det ända sammanhanget var man kan använda ordet perfekt för att beskriva någonting om henne.
Den här personen driver mig till vansinne, det flammar upp av hat och vrede inom mig omkring henne. Noja, som tidigare nämnt ... alla kan inte vara den vassaste...
Slut klagar för idag.. Gonatt people :)
//chicii
tiistai 31. elokuuta 2010
The end of one chapter is just the opening of another
Hmm.. nu har man då inte skrivit hit igen på jätte länge. Börja nästan få lessamt efter att få skriva ut allt. Alla tankar har samlats till en stor klump i huvudet och bör skrivas ut. Tänkte nu igen skjuta ut allt och låta er bedöma om ni orkar läsa det eller inte.
Först av allt har ett viktigt kapitel i mitt liv tagit slut. Det har varit rent ut sagt ett helvete att behandla det. Man har hamnat ändra vart eviga ett värde i sitt liv och vänja sig med ensamheten, eller hitta på nya underhållningar. Nu äntligen, två månader efteråt börjar livet le mot mig igen. Efter en period av hårt arbete och Finsk sisu.
Också ett annat kapitel i mitt liv har tagit slut, nämligen det som behandlade min barndom. Mina gemensamma stunder spenderade både med min mamma och min lilla syster. Har flyttat hemifrån till en liten etta på 30 m2 i Borgå. Har hamnat märka värdet av pengar på allvar. Får räkna varendaste en cent för att ha råd att bo och leva. Dessutom kräver det en väldig massa arbete att ha råd att bo. Föratt inte prata om all den skam och värdighet man har måstat svälja genom att be om hjälp, både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt, av nära och kära. Vill därför tacka alla som, ens på något sätt, har hjälpt mej att göra det här möjligt. Har hamnat att kräla hem till mamma föratt byka och be mommo hjälpa mig ekonomiskt. Åtminstone har man märkt vilka personer i ens närmaste kretsar verkligen bryr sig, och vem som bara suger ut all den nytta de kan ur mig. Endel av dessa besvikelser överraskade mig totalt, andra nära överraskade väldigt glatt. Men nu är det så gott som gjort, vad kela pengarna börjar löpa, och arbets livet fortsätter snurra på som det ska kommer allt att fixa sig.
Dessutom har jag en enorm stress på gång. Hur ska en stackars liten människa klara av 2 skolor, ett slut arbete, en studentskrivning, ett kvälls- och veckoslutsarbete, ett hem och ännu människorelationer på en och samma gång. Det kom inte som någon överraskning att den här stressen tröttar ut en. Dessutom har jag, som vanligt, lyckats åstadkomma en väldig förkylning vid sidan om allt det här. Varför var det ingen som varnade mig om det här? Ingen som berättade hur svårt allt egentligen skulle bli?
Alla sade nog " Är du säker att du klarar det här?" "Är du säker att du orkar?" "Det kommer att vara tungt och svårt".. Men ingen berättade att det skulle betyda en oavbruten utmattning.
Tack till alla som har varit med mig genom hela processen. Ni vet nog själv vem ni är om ni läser det här :).. En del av er har faktiskt räddat mitt liv genom att ha tvingat mig att slappna av emellanåt :)
Nojaa, kanske det igen skulle vara på tiden att avbryta den här oändliga texten som ja skulle kunna fortsätta skriva i all evighet...
Auf Wiederhören ;)
//chicii
Först av allt har ett viktigt kapitel i mitt liv tagit slut. Det har varit rent ut sagt ett helvete att behandla det. Man har hamnat ändra vart eviga ett värde i sitt liv och vänja sig med ensamheten, eller hitta på nya underhållningar. Nu äntligen, två månader efteråt börjar livet le mot mig igen. Efter en period av hårt arbete och Finsk sisu.
Också ett annat kapitel i mitt liv har tagit slut, nämligen det som behandlade min barndom. Mina gemensamma stunder spenderade både med min mamma och min lilla syster. Har flyttat hemifrån till en liten etta på 30 m2 i Borgå. Har hamnat märka värdet av pengar på allvar. Får räkna varendaste en cent för att ha råd att bo och leva. Dessutom kräver det en väldig massa arbete att ha råd att bo. Föratt inte prata om all den skam och värdighet man har måstat svälja genom att be om hjälp, både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt, av nära och kära. Vill därför tacka alla som, ens på något sätt, har hjälpt mej att göra det här möjligt. Har hamnat att kräla hem till mamma föratt byka och be mommo hjälpa mig ekonomiskt. Åtminstone har man märkt vilka personer i ens närmaste kretsar verkligen bryr sig, och vem som bara suger ut all den nytta de kan ur mig. Endel av dessa besvikelser överraskade mig totalt, andra nära överraskade väldigt glatt. Men nu är det så gott som gjort, vad kela pengarna börjar löpa, och arbets livet fortsätter snurra på som det ska kommer allt att fixa sig.
Dessutom har jag en enorm stress på gång. Hur ska en stackars liten människa klara av 2 skolor, ett slut arbete, en studentskrivning, ett kvälls- och veckoslutsarbete, ett hem och ännu människorelationer på en och samma gång. Det kom inte som någon överraskning att den här stressen tröttar ut en. Dessutom har jag, som vanligt, lyckats åstadkomma en väldig förkylning vid sidan om allt det här. Varför var det ingen som varnade mig om det här? Ingen som berättade hur svårt allt egentligen skulle bli?
Alla sade nog " Är du säker att du klarar det här?" "Är du säker att du orkar?" "Det kommer att vara tungt och svårt".. Men ingen berättade att det skulle betyda en oavbruten utmattning.
Tack till alla som har varit med mig genom hela processen. Ni vet nog själv vem ni är om ni läser det här :).. En del av er har faktiskt räddat mitt liv genom att ha tvingat mig att slappna av emellanåt :)
Nojaa, kanske det igen skulle vara på tiden att avbryta den här oändliga texten som ja skulle kunna fortsätta skriva i all evighet...
Auf Wiederhören ;)
//chicii
lauantai 15. toukokuuta 2010
And sadness will sear...
Väsyttää... vituttaa... ottaa päähän..
How to handle this?
Kaikki muut on jossain hauskuuttelemassa. Kaikilla muilla on elämä. Jopa oma kulta on baarissa.. Mitä minä teen? istun kotona.. Kauhee yskä, väsynyt ja dataa yksin kuunnellesaan kun joku riitelee puhelimessa jonkun kanssa.
Mitä hyötyä mistään on.. miksi olen surullinen vaikka oikeastaan kaikki menee jokseenkin hyvin elämässäni juuri nyt?
Oon täysin yksinäinen.. Todella hylätty olo.
Tekisi mieli vaan mennä nukkumaan. Ja nukkua huomisaamuun asti ja herätä ja olla paremmalla tuulella....
//chicii
How to handle this?
Kaikki muut on jossain hauskuuttelemassa. Kaikilla muilla on elämä. Jopa oma kulta on baarissa.. Mitä minä teen? istun kotona.. Kauhee yskä, väsynyt ja dataa yksin kuunnellesaan kun joku riitelee puhelimessa jonkun kanssa.
Mitä hyötyä mistään on.. miksi olen surullinen vaikka oikeastaan kaikki menee jokseenkin hyvin elämässäni juuri nyt?
Oon täysin yksinäinen.. Todella hylätty olo.
Tekisi mieli vaan mennä nukkumaan. Ja nukkua huomisaamuun asti ja herätä ja olla paremmalla tuulella....
//chicii
Tilaa:
Blogitekstit (Atom)