Och nej, min rubricering betyder inte att jag plötsligt gått och gift mig. Utan den syftar ju naturligtvis på det i natt efter tolvslaget börjande nya året.
Mitt nyårslöfte i år är att lite aktivare försöka skriva blog. Okej? Om jag för en gångs skull skulle klara av att hålla mig till åtminstone en gång i månaden...
För att hedra år 2011, ett av de bästa åren hit tills, har jag tänkt göra några Top3 2011-listor:
Top 3 Events 2011
3. Kylie Minogues keikka - En min goda vän lyckades övertala mig samma afto att gå, inte bara på kylies keikka (min första pop-keikka ever) men dessutom till en gaybar efteråt. Det var fantastiskt. And note to self: Det är inte en bra idé att ha på sig öppna klackskor i februari då man köar i timmar i snön...
2. Min Vasa-resa - Min Anna flyttade på hösten till Vasa för att studera, så naturligtvis åkte jag upp dit med min lilla bil för att lite hjälpa henne flytta in.. Denna resa slutade med att vi satt på golvet på var sin madrass, spelade kort, såg på film och drack en massa öl + rött vin..
1. Provinssirock - Behöver detta nån vidare förklaring, mina bästa vänner, bra band and loads and loads of fun!
Top 3 nya sånger 2011
3. Mr. Saxobeat - Alexandra Stan
2. Painkiller - Judas Priest
1. Kapten Röd - Saknade vänner
Yeah, I know, inte kanske vad ni förväntat er, men så är det!
Och en sista lista,
Top 3 filmer jag sett år 2011
3. X-men trilogin - En filmserie jag aldrig sett förr. Huisigt bra!
2. The Haunting in Connecticut - En faktiskt på riktigt helt bra triller. Dessutom var den ju baserad på en sann historia :)
1. Machete - Skulle ha klassat Death Proof som nr. 1, men den har jag ju nog sett tidigare. Och second best thing är ju då ganska naturligt Machete. En sjukt rolig film, som samtidigt är lite spännande. I en Death Proofig Grindhouse way ;P
Tjah, det var väl tillräckligt om det gångna året... Hoppas att nästa år blir minst lika bra!
GOTT NYTT ÅR!!!!
//chicii
lauantai 31. joulukuuta 2011
sunnuntai 27. marraskuuta 2011
Keep Rockin' keep Rollin'
Måst väl skriva nånting nytt hit också. Har inte förstått att det är så många personer som verkligen läser min blogg och lägger märke till att ingen ny text har satts upp på så länge :)
Hm, vad har hänt sedan sist?
En massa!
Skolan har alltså tagit slut, jag är färdigstuderad Student och Merkonom. Score i och för sig :)
Sen har det ju också varit sommar! Alltid lika roligt!! I år jobbade jag tyvärr nästan hela sommaren :( men nu hann man ju i alla fall med allt världens. Var med mina flickor (+ anton, anders, camilla, kaa & björn) till Provinssi, seinäjoki. Det var en sjukt rolig resa med alla världens dumheter, å en massa bra band :)
Och ända tills min Anna flyttade låångt,låångt bort till vasa bodde ju hon hos mig alltid nu och då när hon jobbade flera dagar i streck (= hon gjorde mat + diska ) :))
Sen kom en period med absolut ingenting nytt/fiffigt ända tills nu för några veckor sedan. Fick en vakituinen arbetsplats! Jobbar nu som Myymälävastaava i en butik med fulla timmar ^^ Nice One säger jag själv :D
Å nu är det en månad till jul, jag sitter hemma och skriver blogg. Vad jag ser ut ur mitt smutsiga fönster är vattendroppar som regnet och blåsten piskat mot mitt fönster, och svart. Om det nu ren skulle böra komma snö så att de sku bli liite ljusare, tack!
Å nu måst jag försvinna, ska på kaffe med en kompis.
//chicii
Hm, vad har hänt sedan sist?
En massa!
Skolan har alltså tagit slut, jag är färdigstuderad Student och Merkonom. Score i och för sig :)
Sen har det ju också varit sommar! Alltid lika roligt!! I år jobbade jag tyvärr nästan hela sommaren :( men nu hann man ju i alla fall med allt världens. Var med mina flickor (+ anton, anders, camilla, kaa & björn) till Provinssi, seinäjoki. Det var en sjukt rolig resa med alla världens dumheter, å en massa bra band :)
Och ända tills min Anna flyttade låångt,låångt bort till vasa bodde ju hon hos mig alltid nu och då när hon jobbade flera dagar i streck (= hon gjorde mat + diska ) :))
Sen kom en period med absolut ingenting nytt/fiffigt ända tills nu för några veckor sedan. Fick en vakituinen arbetsplats! Jobbar nu som Myymälävastaava i en butik med fulla timmar ^^ Nice One säger jag själv :D
Å nu är det en månad till jul, jag sitter hemma och skriver blogg. Vad jag ser ut ur mitt smutsiga fönster är vattendroppar som regnet och blåsten piskat mot mitt fönster, och svart. Om det nu ren skulle böra komma snö så att de sku bli liite ljusare, tack!
Å nu måst jag försvinna, ska på kaffe med en kompis.
//chicii
maanantai 23. toukokuuta 2011
Last update: Half an eternity ago...
Fick plötsligt enorma samvetskval för att inte ha uppdaterat min blog på myyycket länge...
Vet inte riktigt var jag skall börja, det har ju hänt så otroligt mycket sedan mitt senaste inlägg..
Vi kan ju börja med en lista på vad som har hänt.. så försöker jag beskriva huvudpunkterna:
1. Spanien
2. Födelsedag
3. VM-Guld för Finland
4. Sista veckan av skola
Alltså;
Spain
- Praktik --> Gratis resa till Spanien
- En massa festande (även jobb) och nya bekantskaper
- Varmt och skönt
Ja, en vecka i Spanien på arbetsgivarens bekostnad är ju inte dåligt, speciellt inte om den dessutom innehåller mera fest och sightseeing än egentligt arbete. Massa nya bekantskaper, en del av dem sådana som hållit ända till hemlandet..
Well, What's Better Than That...
Födelsedag
- 19 år
- Kaffe hemma hos mig
- Inget märkvärdigt...
...men, i alla fall, värt att nämna...
Finland tog guld i Hockey-VM 2011
Definitivt värt att nämna! Första gången på 16 år, och dessutom mot vårt Älskade Hatade Grannland Sverige...
Det var 1995 all over again, bara att denna gång tog vi dem 6-1 i stället för 4-1 ;)
Detta ledde ju naturligtvis till en massa firande i vårt ljuva land..
Söndag, "Finaldagen", @ Old Town, Porvoo. Helt amazing feeling och glädje. Vuxna karlar kramade varann av rena lyckan och glädjen.
Måndag, "Lejonens hemkomstsdag", @ Salutorget, Helsingfors. Tror inte att jag i mitt liv varit mera stolt att få bära den finska flaggan samtidigt som "Den Glider In" ljudde högt ver högst troligen hela Helsingfors...
Sista veckan skola
Ja och sist, men definitivt inte minst, denna flicka blir färdig student och merkonom om ca en vecka. Efter det finns det ingen som i den närmsta framtiden kan drömma om att få mig tillbaka till skolbänken. I'm Freeee, Free like an Eagle in the skies
Jag tror att här var tillräckligt uppdateringar igen för en tid..
We will see när jag nästa gån får inspiration att posta ett inlägg.. Kanske imorgon, kanske i slutet av sommaren. I do not know....
//Chicii
Vet inte riktigt var jag skall börja, det har ju hänt så otroligt mycket sedan mitt senaste inlägg..
Vi kan ju börja med en lista på vad som har hänt.. så försöker jag beskriva huvudpunkterna:
1. Spanien
2. Födelsedag
3. VM-Guld för Finland
4. Sista veckan av skola
Alltså;
Spain
- Praktik --> Gratis resa till Spanien
- En massa festande (även jobb) och nya bekantskaper
- Varmt och skönt
Ja, en vecka i Spanien på arbetsgivarens bekostnad är ju inte dåligt, speciellt inte om den dessutom innehåller mera fest och sightseeing än egentligt arbete. Massa nya bekantskaper, en del av dem sådana som hållit ända till hemlandet..
Well, What's Better Than That...
Födelsedag
- 19 år
- Kaffe hemma hos mig
- Inget märkvärdigt...
...men, i alla fall, värt att nämna...
Finland tog guld i Hockey-VM 2011
Definitivt värt att nämna! Första gången på 16 år, och dessutom mot vårt Älskade Hatade Grannland Sverige...
Det var 1995 all over again, bara att denna gång tog vi dem 6-1 i stället för 4-1 ;)
Detta ledde ju naturligtvis till en massa firande i vårt ljuva land..
Söndag, "Finaldagen", @ Old Town, Porvoo. Helt amazing feeling och glädje. Vuxna karlar kramade varann av rena lyckan och glädjen.
Måndag, "Lejonens hemkomstsdag", @ Salutorget, Helsingfors. Tror inte att jag i mitt liv varit mera stolt att få bära den finska flaggan samtidigt som "Den Glider In" ljudde högt ver högst troligen hela Helsingfors...
Sista veckan skola
Ja och sist, men definitivt inte minst, denna flicka blir färdig student och merkonom om ca en vecka. Efter det finns det ingen som i den närmsta framtiden kan drömma om att få mig tillbaka till skolbänken. I'm Freeee, Free like an Eagle in the skies
Jag tror att här var tillräckligt uppdateringar igen för en tid..
We will see när jag nästa gån får inspiration att posta ett inlägg.. Kanske imorgon, kanske i slutet av sommaren. I do not know....
//Chicii
keskiviikko 23. helmikuuta 2011
There's a first for everything
Jag har upplevt mitt livs kanske mest händelserika dag igår.
Var på mitt livs första POP-konsert, nämligen Kylie Minogue. Äventyret dit var intressant... Först tog vi bussen till Helsingfors.. Sedan via en skobutik till tåget, behövde få mera passande skor för konserten i fråga. Tågresan i sig var också intressant. Vi satte oss ner på en bänk, en dam kommer och meddelar att hon har numrerad plats till tåget där.. Vi flyttar på oss, och en annan dam berättar att det igen är hennes plats. Vi stiger snällt upp och flyttar på oss ytterligare en gång... Då kommer en man och berättar att det är hans plats. God min på, stig upp, flytta på dig än en gång. Sedan satte vi oss ner och svor att om vi ännu en gång skulle bli att byta plats så skullevi bli väldigt irriterade. På denna plats fick vi sitta hela vägen fram till Pasila. I Pasila skrattade vi åt en man som missade tåget och blev arg. Han sparkade tåget och viftade med mittfingret, vi skrattade!!
Noh, väl framme vid Hartwall Arenan ställde vi oss i kö i det kalla vädret. Den goda minen var svår att hålla då den köande publiken bestod av 70 % Ryssar, 20 % Homosexuella män och resten en blandad skara av alla andra sorters människor... Vi köade en timme och 20 minuter, väldigt lång tid iklädd kjol, strumpbyxor och klackskor!!!!! Då vi äntligen kom in var mina tår så stelfrusna att jag nästan grät. Kunde inte röra på dem, de sved och värkte och kändes som omde skulle brista av kylan. Det var den VÄRSTA smärtan jag någonsin gått igenom!! Tja, efter ca 20 minuter av inomhusköande förmådde jag sätta skorna på mig... Fortfarande stel som en isbit, men hade ju i alla fall känsel i fötterna.
Då vi köat vår tid kom vi äntligen in på Kenttän.. Hallen var förvånansvärt öde jämfört med rock-konserter som tidigare stått på agendan. INGEN skuffade framåt eller bakåt, alla skötte bara sitt eget och följde med stora ögon med den spektakulära konserten. Jag skulle kunna sätta mitt huvud i pant på att heterosexuella singla män som fanns på konserten skulle ha gått att räkna på två händer. I alla fall var konserten jätte rolig och super fin.
Efter konserten bestämde vi oss att gå på jatkot. Next Destination DTM-bar, Helsinki. Det var stället där jatkot hölls. Hade en MASSA fördomar för hurdant där skulle vara, men det var ju sist och slutligen ganska lika vilken som helst annan bar.. Med undantag från vem dansade med vem.. ;)Äventyret TILL baren var också väldigt fascinerande. Vi böt spårvagn en gång och sicksackade genom halva Helsingfors, gående, för att hitta fram.. I baren hann vi inte spendera vidare mycket tid då bussen hem skulle gå redan klockan 2.15.. men en stund i alla fall...
I bussen fanns förrutom oss 2 andra personer. Kusken var otrevlig och resan dyr! Sedan följde en marsch hem från borgå centrum, lika lätt klädd som vid köandet och i om möjligt ännu flera minusgrader..
Tjah, I made it alive... Och ja, fick ju trots allt vara med om en hel del nya grejer;
1. Min första konsert på Hartwall Arenan
2. Min första POP-konsert
3. Min första gång i en gaybar
4. Min första Cosmopolitan drink
5. Min första gång i en bar i Helsingfors (utan att konsert har varit i samma lokal)
Impressive, right?
// chicii
Var på mitt livs första POP-konsert, nämligen Kylie Minogue. Äventyret dit var intressant... Först tog vi bussen till Helsingfors.. Sedan via en skobutik till tåget, behövde få mera passande skor för konserten i fråga. Tågresan i sig var också intressant. Vi satte oss ner på en bänk, en dam kommer och meddelar att hon har numrerad plats till tåget där.. Vi flyttar på oss, och en annan dam berättar att det igen är hennes plats. Vi stiger snällt upp och flyttar på oss ytterligare en gång... Då kommer en man och berättar att det är hans plats. God min på, stig upp, flytta på dig än en gång. Sedan satte vi oss ner och svor att om vi ännu en gång skulle bli att byta plats så skullevi bli väldigt irriterade. På denna plats fick vi sitta hela vägen fram till Pasila. I Pasila skrattade vi åt en man som missade tåget och blev arg. Han sparkade tåget och viftade med mittfingret, vi skrattade!!
Noh, väl framme vid Hartwall Arenan ställde vi oss i kö i det kalla vädret. Den goda minen var svår att hålla då den köande publiken bestod av 70 % Ryssar, 20 % Homosexuella män och resten en blandad skara av alla andra sorters människor... Vi köade en timme och 20 minuter, väldigt lång tid iklädd kjol, strumpbyxor och klackskor!!!!! Då vi äntligen kom in var mina tår så stelfrusna att jag nästan grät. Kunde inte röra på dem, de sved och värkte och kändes som omde skulle brista av kylan. Det var den VÄRSTA smärtan jag någonsin gått igenom!! Tja, efter ca 20 minuter av inomhusköande förmådde jag sätta skorna på mig... Fortfarande stel som en isbit, men hade ju i alla fall känsel i fötterna.
Då vi köat vår tid kom vi äntligen in på Kenttän.. Hallen var förvånansvärt öde jämfört med rock-konserter som tidigare stått på agendan. INGEN skuffade framåt eller bakåt, alla skötte bara sitt eget och följde med stora ögon med den spektakulära konserten. Jag skulle kunna sätta mitt huvud i pant på att heterosexuella singla män som fanns på konserten skulle ha gått att räkna på två händer. I alla fall var konserten jätte rolig och super fin.
Efter konserten bestämde vi oss att gå på jatkot. Next Destination DTM-bar, Helsinki. Det var stället där jatkot hölls. Hade en MASSA fördomar för hurdant där skulle vara, men det var ju sist och slutligen ganska lika vilken som helst annan bar.. Med undantag från vem dansade med vem.. ;)Äventyret TILL baren var också väldigt fascinerande. Vi böt spårvagn en gång och sicksackade genom halva Helsingfors, gående, för att hitta fram.. I baren hann vi inte spendera vidare mycket tid då bussen hem skulle gå redan klockan 2.15.. men en stund i alla fall...
I bussen fanns förrutom oss 2 andra personer. Kusken var otrevlig och resan dyr! Sedan följde en marsch hem från borgå centrum, lika lätt klädd som vid köandet och i om möjligt ännu flera minusgrader..
Tjah, I made it alive... Och ja, fick ju trots allt vara med om en hel del nya grejer;
1. Min första konsert på Hartwall Arenan
2. Min första POP-konsert
3. Min första gång i en gaybar
4. Min första Cosmopolitan drink
5. Min första gång i en bar i Helsingfors (utan att konsert har varit i samma lokal)
Impressive, right?
// chicii
sunnuntai 30. tammikuuta 2011
Twisted minds like open books?
Varför kan inte livet någonsin vara enkelt. Att man ska behöva gå omkring och grubbla på onödiga saker. Varför kan man inte bara vara född med förmågan att tränga sig in i andras hjärna och läsa dem som öppna böcker.
Hur mycket enklare skulle inte allting vara om man bara kunde titta på personer och med samma kunna tolka vad de tycker och tänker om en själv. Eller om andra människor också för den delen. Att inte behöva gå omkring totalt ovetande om allting och måsta anta. Anta och spekulera.
Har någonting bra någonsin resulterat från onödiga spekuleringar. Man skadar bara sig själv, och i värsta fall den man spekulerar över. Speciellt om man låter spekulationerna och antagandena ta över. Om man bygger upp sin verklighet på sina egna antaganden och idéer. Man låter fantasin styra och tappar greppet om verkligheten. Man sårar någon med att säga vad man tror.
Man skulle faktiskt komma framåt i sitt liv om man kunde läsa folks tankar. Till exempel på arbetet, man kunde med samma se om chefen var villig att ge en löneförhöjning eller en ny arbetsposition. Man kunde enkelt se vilka personer vill vara kompisar med en och vilka man direkt kan strka från listan. Man kunde se vilka pojkar som gillar en och fundera om man gillar dem tillbaks. Man skulle slippa göra bort sig genom att låta bli att framföra sina funderingar om folk som är kompisar med personen man pratar med.
Alltså en enkel simpel förmåga som skulle avslöja folks tankar, kunde förenkla vardagen massor. Inga bortgörelser, inga kärleksproblem, inga falska kompisar, framgång på arbetet och ett glatt ochh positivt liv..
EFTERLYSES TANKELÄSNINGSFÖRMÅGA!!
// chicii
Hur mycket enklare skulle inte allting vara om man bara kunde titta på personer och med samma kunna tolka vad de tycker och tänker om en själv. Eller om andra människor också för den delen. Att inte behöva gå omkring totalt ovetande om allting och måsta anta. Anta och spekulera.
Har någonting bra någonsin resulterat från onödiga spekuleringar. Man skadar bara sig själv, och i värsta fall den man spekulerar över. Speciellt om man låter spekulationerna och antagandena ta över. Om man bygger upp sin verklighet på sina egna antaganden och idéer. Man låter fantasin styra och tappar greppet om verkligheten. Man sårar någon med att säga vad man tror.
Man skulle faktiskt komma framåt i sitt liv om man kunde läsa folks tankar. Till exempel på arbetet, man kunde med samma se om chefen var villig att ge en löneförhöjning eller en ny arbetsposition. Man kunde enkelt se vilka personer vill vara kompisar med en och vilka man direkt kan strka från listan. Man kunde se vilka pojkar som gillar en och fundera om man gillar dem tillbaks. Man skulle slippa göra bort sig genom att låta bli att framföra sina funderingar om folk som är kompisar med personen man pratar med.
Alltså en enkel simpel förmåga som skulle avslöja folks tankar, kunde förenkla vardagen massor. Inga bortgörelser, inga kärleksproblem, inga falska kompisar, framgång på arbetet och ett glatt ochh positivt liv..
EFTERLYSES TANKELÄSNINGSFÖRMÅGA!!
// chicii
lauantai 8. tammikuuta 2011
Roadtrippin' n' rollin'
And I can't wait to get on the road again.
On the road again
Goin' places that I've never been.
Seein' things that I may never see again
And I can't wait to get on the road again.
On the road again -
Like a band of gypsies we go down the highway
We're the best of friends.
Insisting that the world keep turning our way
Noja, så var då årets första längre roadtrip avklarad. Den här gången var det mellersta nyland som stod på program tablån.
Med en början från min lägenhet styrde vi bilen mot Järvenpää, förstås via Tuusula. Eftersom snön yrde omkring bilen och man såg knappa två meter framför sig och väglaget var halt som bara vad, måste ju hastigheten tillämpas till det... I Tuusula bestämde vi oss för att ta en kopp kaffe på en lokal Shell bensinstation. Det hade tydligen också resten av all vaken befolkning i trakten bestämt sig för. Kassafröken tyckte visst jag såg väldigt rik ut eftersom jag hamnade betala dubbelt för min kaffe, vilket jag märkte först alldeles för sent då jag kollade kvittansen och märkte felet. Tja, undrade också hur kaffet kunde vara så dyrt där.. Då vi köpt vårt kaffe satte vi oss ner för att spela photoplay. I bordet bakom ( eller framför, beroende för synpunkt) satt ett antal lokala ungdomar och diskuterade. De hade visst HBT-möte av något slag. En av dem vid bordet visade sig vara bög, en annan ( eller 2) visade sig vara lesbiska.. Fastän de ändå ville ha 'kuk'. " Siis, mä oon lesbo, mut mä haluun silti kyrpää " berättade hon ;) Dessutom blev vi upplysta bland annat om att whiskey är farligt. Har aldrig i mitt liv haft så svårt att hålla 'pokkan'.
Nästa etapp var cruising i Järvepää, efter att i Tuusula ha måsta borsta bilen. Dessutom tappade jag telefonen under bänken, och tappade en av mina lösnaglar i jakten på att fiska upp bakskalet som hade lossnat. Väl i Järvenpää försökte vi hitta stället där jag bott för 16 år sen (var 2-3 år då, så minnen från staden var ju inte precis dom färskaste).. Dessutom hade alla gator i den staden ungefär samma namn, samma gata kom emot alltid åtminstone 3 gånger (dessutom som varianterna -katu, -tie, -kuja...) Efter att ha åkt runt stadens alla gator ca 5 gånger hamnade vi i en av Järvenpääs förorter, Kyrölä tror jag orten hette. De är i akut behov av en ny gatuplanerare! Vilken gata vi än svängde in på var det en ny 'deadend'. Tja, vi slapp ju faktiskt därifrån slutligen. Då tyckte vi att vi hade fått överdos av Järvenpää och svängde nosen mot Helsingfors..
Men en roadtrip i mellersta Nyland är ju inte fullständig utan Kerava, men eftersom staden verkade död, och ingen bensinmack var öppen, så blev det bara en åktur tvärs egenom staden. Färden vidare mot Hesa fortsatte. Vi hittade ex tempore på att vika av vid Korso när vi väl var så långt. Jag tänkte det kunde vara roligt att ta en sväng där igenom, eftersom jag bott där halvt då jag var yngre. Så.. Mikkola Shell it was. Har inte förresten i hela mitt liv sett en allmän WC i sämre skick. Lavoaren hade tom. rostat. Ewwww... Efter kaffet åkte vi en nostalgirunda genom staden ( mer likt en slum btw..) Och fortsatte färden mot Helsingfors.
Vi åkte genom Tikkurila, den staden var D Ö D ! Så vi besvärade inte oss med kaffe där. Väl ute på Ring III tänkte vi att vi skiter i Helsingfors och åker hem. Så blev det ändå inte, vi ville ha mat. Ingen av oss hade ju ätit på många timmar, och klockan började närma sig 03.30. Äh, tänkte vi, vi åker hem, vi kan ta mat i Borgå. Tills vi hittade på att ta oss till Vuosaari. Genom den nya tunneln förstås :). Så, väl i Vuosaari var ingenting öppet, men vi kunde ju inte åka därifrån utan mat! Hah, en McDonalds 24/7 hittade vi efter en stunds sökande. Men hur skulle vi slipp dit. Det var faktiskt en helt egen Roadtrip i sig att ta sig till McDonaldsen. Det var en bokstavlig jakt efter mat... Finally kom vi fram, åt våra burgare och bestämde oss att äntligen styra nosen på Volvon mot hem.
Klockan är 04.30 när vi parkerar bilen på gården till mitt hem. Jag bestämmer mig föratt dela med mig om min Lördag-kväll innan jag går och sova. Måste ju få in åtminstone ett nytt inlägg på bloggen i år. Resan innehöll förstås OTALIGA dumma idéer och en massa skratt. Men allt kan inte skrivas ner, skulle ju aldrig bli klar!
Så nu önskar jag alla som orkat läsa såhär långt.
GOTT NYTT ÅR och Go' natt :)
// chicii
On the road again
Goin' places that I've never been.
Seein' things that I may never see again
And I can't wait to get on the road again.
On the road again -
Like a band of gypsies we go down the highway
We're the best of friends.
Insisting that the world keep turning our way
Noja, så var då årets första längre roadtrip avklarad. Den här gången var det mellersta nyland som stod på program tablån.
Med en början från min lägenhet styrde vi bilen mot Järvenpää, förstås via Tuusula. Eftersom snön yrde omkring bilen och man såg knappa två meter framför sig och väglaget var halt som bara vad, måste ju hastigheten tillämpas till det... I Tuusula bestämde vi oss för att ta en kopp kaffe på en lokal Shell bensinstation. Det hade tydligen också resten av all vaken befolkning i trakten bestämt sig för. Kassafröken tyckte visst jag såg väldigt rik ut eftersom jag hamnade betala dubbelt för min kaffe, vilket jag märkte först alldeles för sent då jag kollade kvittansen och märkte felet. Tja, undrade också hur kaffet kunde vara så dyrt där.. Då vi köpt vårt kaffe satte vi oss ner för att spela photoplay. I bordet bakom ( eller framför, beroende för synpunkt) satt ett antal lokala ungdomar och diskuterade. De hade visst HBT-möte av något slag. En av dem vid bordet visade sig vara bög, en annan ( eller 2) visade sig vara lesbiska.. Fastän de ändå ville ha 'kuk'. " Siis, mä oon lesbo, mut mä haluun silti kyrpää " berättade hon ;) Dessutom blev vi upplysta bland annat om att whiskey är farligt. Har aldrig i mitt liv haft så svårt att hålla 'pokkan'.
Nästa etapp var cruising i Järvepää, efter att i Tuusula ha måsta borsta bilen. Dessutom tappade jag telefonen under bänken, och tappade en av mina lösnaglar i jakten på att fiska upp bakskalet som hade lossnat. Väl i Järvenpää försökte vi hitta stället där jag bott för 16 år sen (var 2-3 år då, så minnen från staden var ju inte precis dom färskaste).. Dessutom hade alla gator i den staden ungefär samma namn, samma gata kom emot alltid åtminstone 3 gånger (dessutom som varianterna -katu, -tie, -kuja...) Efter att ha åkt runt stadens alla gator ca 5 gånger hamnade vi i en av Järvenpääs förorter, Kyrölä tror jag orten hette. De är i akut behov av en ny gatuplanerare! Vilken gata vi än svängde in på var det en ny 'deadend'. Tja, vi slapp ju faktiskt därifrån slutligen. Då tyckte vi att vi hade fått överdos av Järvenpää och svängde nosen mot Helsingfors..
Men en roadtrip i mellersta Nyland är ju inte fullständig utan Kerava, men eftersom staden verkade död, och ingen bensinmack var öppen, så blev det bara en åktur tvärs egenom staden. Färden vidare mot Hesa fortsatte. Vi hittade ex tempore på att vika av vid Korso när vi väl var så långt. Jag tänkte det kunde vara roligt att ta en sväng där igenom, eftersom jag bott där halvt då jag var yngre. Så.. Mikkola Shell it was. Har inte förresten i hela mitt liv sett en allmän WC i sämre skick. Lavoaren hade tom. rostat. Ewwww... Efter kaffet åkte vi en nostalgirunda genom staden ( mer likt en slum btw..) Och fortsatte färden mot Helsingfors.
Vi åkte genom Tikkurila, den staden var D Ö D ! Så vi besvärade inte oss med kaffe där. Väl ute på Ring III tänkte vi att vi skiter i Helsingfors och åker hem. Så blev det ändå inte, vi ville ha mat. Ingen av oss hade ju ätit på många timmar, och klockan började närma sig 03.30. Äh, tänkte vi, vi åker hem, vi kan ta mat i Borgå. Tills vi hittade på att ta oss till Vuosaari. Genom den nya tunneln förstås :). Så, väl i Vuosaari var ingenting öppet, men vi kunde ju inte åka därifrån utan mat! Hah, en McDonalds 24/7 hittade vi efter en stunds sökande. Men hur skulle vi slipp dit. Det var faktiskt en helt egen Roadtrip i sig att ta sig till McDonaldsen. Det var en bokstavlig jakt efter mat... Finally kom vi fram, åt våra burgare och bestämde oss att äntligen styra nosen på Volvon mot hem.
Klockan är 04.30 när vi parkerar bilen på gården till mitt hem. Jag bestämmer mig föratt dela med mig om min Lördag-kväll innan jag går och sova. Måste ju få in åtminstone ett nytt inlägg på bloggen i år. Resan innehöll förstås OTALIGA dumma idéer och en massa skratt. Men allt kan inte skrivas ner, skulle ju aldrig bli klar!
Så nu önskar jag alla som orkat läsa såhär långt.
GOTT NYTT ÅR och Go' natt :)
// chicii
keskiviikko 15. joulukuuta 2010
Jag bloggar - Alltså finns jag till?
Nu behövs det här igen. Vad sjutton är det meningen att man ska börja göra när man fäster sig vid någon såpass mycket att det blir ett beroende. Känslan av beroendet fyller vareviga en liten hjärncell och utvecklas till en sjuk paranoia. Hur kan någon människa ha en så stark roll, ett så starkt inflytande på någon annan? Det borde inte vara psykologiskt möjligt. Man blir besatt med tankar om allt som berör personen. Ställer sig själv en massa frågor man inte kan besvara. Vem är den här personen egentligen? Känner jag personen över huvudtaget? Finns det något jag borde veta om, som jag inte vet? Någon vink jag borde ha förstått föratt kunna läsa dennes åsikter, tankar och idéer?
Varför? Besatthet! Ingen bra känsla. Varför? Hur? När? Inget av dessa kan min hjärna besvara, fast jag skulle koncentrera all min tankekapacitet på bara en av frågorna i taget. Eller, rättare sagt, försöka. Det går inte! Omedelbart då min besatthet kommer upp, blir hela min hjärna ett enda svammel. Alla ord blir en grynig, grötig, tjock och trögfytande massa. Den borde rinna ut ur munnen som rinnande vatten, men något är fel. Någon funktion har korslutits...
Hur får man reda på detaljer om folk man trodde man kände? Speciellt småfrågor som: "Är det verkligen såhär, eller inbillar jag mig bara?"
Noja. Nog om det!
Om vi övergår till skolan. Gymnasiet då alltså. Vad är det förresten som får en stackars människohjärna att efter en veckas gymnasiestudier börja ifrågesätta precis allt? Vem är jag? Vad vill jag? Kan jag verkligen?
Möjligen kunde lösningen till detta lilla dilemma vara de två modersmålskurserna jag av någon konstig anledning valt, samtidigt. Det är skriva efter skriva, lite bildanalys in imellan och så varvar vi med lite dokumentärroman.
Vilken jag förstås kunde rekommendera redan nu. Ett reportag, som bär namnet "No tears for Queers". En väldigt noggrann skildring över mord och misshandling av 3 homosexuella. En i USA, två i Sverige. Rekommenderar denna bok varmt. Den vinklar fallen från alla anhöriga och delaktiga personers synvinkel. Den är varierande och ger en insikt i varför hatbrott görs, hur folk reagerar på dem och vad som rör sig inom dådmannens huvud. Läs den!
Ja, tillbaka till ämnet. Essäskrivning. Ska i å med de två pågående modersmålskurserna även skriva två essäer. Den ena har ag så gott som klar, ska bara skriva ner den på papper. Men den andra, kan inte bestämma mig. Har två potentiella ämnen, det ena, Jag bloggar - Alltså finns jag till, som också dagens bloginlägg döpts till, och det andra, Är pop- eller rocklåtar lyrik? Hur sjutton ska man kunna välja mellan två intressanta rubriker som båda har potentialitet att bli en unik, personlig och färgrann berättelse.
Även om de båda ämnena kräver ett persnligt intresse, kan inte heller det avgöra för mig. Fan oxå! Jag bloggar, och jag lyssnar på musik. JU! Båda är nära min kropp och min själ, och mitt hjärta. Båda fungerar som stressavlösande faktorer då min hjärna för en liten stund töms och jag faktiskt finns till.
Inte heller är den ena enklare än den andra. Båda rubrikerna, ämnena, idéerna, går ju inte att förstå fel. Inga tolkningsfel är möjliga då man inte kan värdera en egen åsikt.
Har nån några bra tips, tackar jag och tar emot :)
"Exit the lights,
Enter night,
Take my hand,
We're off to Never Never - land"
Helt klart lyriskt.
//chicii
Varför? Besatthet! Ingen bra känsla. Varför? Hur? När? Inget av dessa kan min hjärna besvara, fast jag skulle koncentrera all min tankekapacitet på bara en av frågorna i taget. Eller, rättare sagt, försöka. Det går inte! Omedelbart då min besatthet kommer upp, blir hela min hjärna ett enda svammel. Alla ord blir en grynig, grötig, tjock och trögfytande massa. Den borde rinna ut ur munnen som rinnande vatten, men något är fel. Någon funktion har korslutits...
Hur får man reda på detaljer om folk man trodde man kände? Speciellt småfrågor som: "Är det verkligen såhär, eller inbillar jag mig bara?"
Noja. Nog om det!
Om vi övergår till skolan. Gymnasiet då alltså. Vad är det förresten som får en stackars människohjärna att efter en veckas gymnasiestudier börja ifrågesätta precis allt? Vem är jag? Vad vill jag? Kan jag verkligen?
Möjligen kunde lösningen till detta lilla dilemma vara de två modersmålskurserna jag av någon konstig anledning valt, samtidigt. Det är skriva efter skriva, lite bildanalys in imellan och så varvar vi med lite dokumentärroman.
Vilken jag förstås kunde rekommendera redan nu. Ett reportag, som bär namnet "No tears for Queers". En väldigt noggrann skildring över mord och misshandling av 3 homosexuella. En i USA, två i Sverige. Rekommenderar denna bok varmt. Den vinklar fallen från alla anhöriga och delaktiga personers synvinkel. Den är varierande och ger en insikt i varför hatbrott görs, hur folk reagerar på dem och vad som rör sig inom dådmannens huvud. Läs den!
Ja, tillbaka till ämnet. Essäskrivning. Ska i å med de två pågående modersmålskurserna även skriva två essäer. Den ena har ag så gott som klar, ska bara skriva ner den på papper. Men den andra, kan inte bestämma mig. Har två potentiella ämnen, det ena, Jag bloggar - Alltså finns jag till, som också dagens bloginlägg döpts till, och det andra, Är pop- eller rocklåtar lyrik? Hur sjutton ska man kunna välja mellan två intressanta rubriker som båda har potentialitet att bli en unik, personlig och färgrann berättelse.
Även om de båda ämnena kräver ett persnligt intresse, kan inte heller det avgöra för mig. Fan oxå! Jag bloggar, och jag lyssnar på musik. JU! Båda är nära min kropp och min själ, och mitt hjärta. Båda fungerar som stressavlösande faktorer då min hjärna för en liten stund töms och jag faktiskt finns till.
Inte heller är den ena enklare än den andra. Båda rubrikerna, ämnena, idéerna, går ju inte att förstå fel. Inga tolkningsfel är möjliga då man inte kan värdera en egen åsikt.
Har nån några bra tips, tackar jag och tar emot :)
"Exit the lights,
Enter night,
Take my hand,
We're off to Never Never - land"
Helt klart lyriskt.
//chicii
maanantai 6. joulukuuta 2010
93 självständiga år? Grattis I'd Guess
Nojaa. har alltså varit hemma hos mamma och firat självständigheten av vårt land..
Först blev det självständighetsbastu och middag hos mommo, hon bjöd på dillsås. So far so good.. tills vi kom hem därifrån. Jag körde i den här jävla kombinerade halkbanan och snöstormen till gammelby ABC. Föratt köpa en påse godis och en flaska lemonad för att orka se igenom hela den oändliga presidentbalsmottagningen.
O nu är vi då i denna situation. Jag sitter ensam vid datorn hemma hos mamma i forsby. Har absolut ingenting att göra.. därför blog.. och absolut ingen att umgås med.. Alla dom bvänner som jag tidigare hade i forsby har försvunnit till Borgå på ett antal olika fester, och mina här varande vänner har familje tid going on.
Nåja, borde väl int klaga, har ju faktiskt fått ha en av de mest lugna dagarna på VÄLDIGT länge, varken skola eller jobb. En riktig ledigdag...
Dessutom sitter man ju å saknar någon nära person. Hur man kan bli så jävla beroende av folk? Det vet jag inte. Saknar dessutom redan hela min kauppis klass eftersom jag vet att det komemr bli mindre tid spenderat med dem eftersom min allmänbildande flexperiod tänker börja...
Nåja. Min vän Anna ringde just och räddade mig med att bjuda mig på kaffe till ABC.. Så nog med bloggen..
Have a sweet day of Independence ;)
//chicii
Först blev det självständighetsbastu och middag hos mommo, hon bjöd på dillsås. So far so good.. tills vi kom hem därifrån. Jag körde i den här jävla kombinerade halkbanan och snöstormen till gammelby ABC. Föratt köpa en påse godis och en flaska lemonad för att orka se igenom hela den oändliga presidentbalsmottagningen.
O nu är vi då i denna situation. Jag sitter ensam vid datorn hemma hos mamma i forsby. Har absolut ingenting att göra.. därför blog.. och absolut ingen att umgås med.. Alla dom bvänner som jag tidigare hade i forsby har försvunnit till Borgå på ett antal olika fester, och mina här varande vänner har familje tid going on.
Nåja, borde väl int klaga, har ju faktiskt fått ha en av de mest lugna dagarna på VÄLDIGT länge, varken skola eller jobb. En riktig ledigdag...
Dessutom sitter man ju å saknar någon nära person. Hur man kan bli så jävla beroende av folk? Det vet jag inte. Saknar dessutom redan hela min kauppis klass eftersom jag vet att det komemr bli mindre tid spenderat med dem eftersom min allmänbildande flexperiod tänker börja...
Nåja. Min vän Anna ringde just och räddade mig med att bjuda mig på kaffe till ABC.. Så nog med bloggen..
Have a sweet day of Independence ;)
//chicii
lauantai 20. marraskuuta 2010
This is what we do, The Party is in you...
Bloggar första gången på länge med ett gott humör med mig. Håller på att laga mat, det också för första gången på länge. Min första makaronilåda. Har nu jobbat så gott som alla dagar i en vecka, och ska fortsätta med det i ytterligare 4 veckor. Ända fram till julen.
I kväll ska de bli party. En av mina klasskompisar fyller äntligen aderton. Så vi ska först till henne och begrunda kvällen där. Och sedan blir det fortsättning i Borgå. Hihi.. Har en känsla av att kvällen kommer att bli lyckad...
... Morgondagen blir dock inte nödvändigtvis lika lyckad... ska klockan 12.00 vara skarp nog att kunna jobba. Nojaa, å andra sidan så är det ju inte precis första gången man får kämpa igenom en arbetsdag..
På tal om arbete. Jag står vid kassan på jobbet då telefonen ringer, svarar i telefon med mitt namn och arbetsplatsens namn, då kunden svarar och berättar vem han är. Plötsligt frågar han av mig; "Oliskos joku niista vanhemmista Rouvista töissä tänään?" jag svarar på hans fråga med ett förvånat "anteeksi?" och han repeterar. Sen för jag snällt telefonen ti älddsta möjliga kollega. Kundens ärende var; Vilka böcker av Coelho har ni i hyllan. För jag kunde ju omöjligen ta 20 steg till hyllan, söka författaren och läsa innantill från boken vilka böcker finns?
Vadå ÅLDERSRASISM? Sabla Andersson-kunder... Ingenting ska då få ändra... Fan också.
Nojaa.. sku annars skriva mera, men då hinner jag inte med allt som borde göras innan kvällen. Såå, det var allt för idag.
Sincerely Yours
//chicii
I kväll ska de bli party. En av mina klasskompisar fyller äntligen aderton. Så vi ska först till henne och begrunda kvällen där. Och sedan blir det fortsättning i Borgå. Hihi.. Har en känsla av att kvällen kommer att bli lyckad...
... Morgondagen blir dock inte nödvändigtvis lika lyckad... ska klockan 12.00 vara skarp nog att kunna jobba. Nojaa, å andra sidan så är det ju inte precis första gången man får kämpa igenom en arbetsdag..
På tal om arbete. Jag står vid kassan på jobbet då telefonen ringer, svarar i telefon med mitt namn och arbetsplatsens namn, då kunden svarar och berättar vem han är. Plötsligt frågar han av mig; "Oliskos joku niista vanhemmista Rouvista töissä tänään?" jag svarar på hans fråga med ett förvånat "anteeksi?" och han repeterar. Sen för jag snällt telefonen ti älddsta möjliga kollega. Kundens ärende var; Vilka böcker av Coelho har ni i hyllan. För jag kunde ju omöjligen ta 20 steg till hyllan, söka författaren och läsa innantill från boken vilka böcker finns?
Vadå ÅLDERSRASISM? Sabla Andersson-kunder... Ingenting ska då få ändra... Fan också.
Nojaa.. sku annars skriva mera, men då hinner jag inte med allt som borde göras innan kvällen. Såå, det var allt för idag.
Sincerely Yours
//chicii
maanantai 15. marraskuuta 2010
JULSTRESS & HÖSTDEPRESSION
Örrr... vet inte vad jag skall börja göra, julen kommer med super fart och jag har fått ett julkort klart. Har ju fan inte någon som helst inspiration. Julklappar har jag inte till hälften av alla dem jag borde ha åt.. Vad sjutton ska jag börja göra??
Borde ju ha helt megajulfiilis när man varje dag ser när folk köper julklappar åt sina nära och kära.. Men jag behöver SNÖ för det. Men kan någon snälla fixa bara snön, inte allt det kalla??
Har varit på klassresa till Sverige i början av veckan. Det blev inte precis så lyckat som det kunde ha blivit. För det första var vädret obegripligt dåligt! Slaskstorm hela tisdagen. Tidningarna hade flera sidor med text om hur många hade kört ihjäl sig i snöslasket. För det andra blev det en massa onödigt drama då endel pratat bakom ryggen på andra. Det var en väldigt öppnande resa, precis som "All the dirty secrets about everyone revealed".
Noja, inte var det ju bara dåligt.. Vi hade jätte trevliga stunder också, väldigt djupa diskussioner, roliga shoppingstunder, dumma insidenter och väldigt alkoholpåverkade stunder :)
Tack till hela min ljuvliga klass för dom bra stunderna under resan <3
Nu när jag tittar ut genom fönstret så regnar det igen. Det är mörkt och regnar när man stiger upp och går till skolan. Det är mörkt och regnar när man slutar skolan och går på jobb. Det är om möjligt ännu mörkare och regnar dubbelt kraftigare när man kommer hem från jobbet. USCH. Man blir ju deprimerad av mindre.
Dessutom är pengabrist en väldigt bidragande orsak till depressionen, lönen kommer, lönen går. Kan inte förstå hur en person kan göra av med såna mängder pengar som jag förstör varje månad. Och ingenting vettigt blir man kvar med i handen. Dom bara försvinner som upp i rök. Det låter bara puff och så säger kontot "0".
Nojaa.. Sånt är livet.
Ja förresten. Om någon känner för att komma och hålla sällskap till mig någon kväll.. VÄLKOMMEN!! Har så obegripligt t r å k i g t
Nojaa.. Bra för idag igen..
See You :)
//chicii
Borde ju ha helt megajulfiilis när man varje dag ser när folk köper julklappar åt sina nära och kära.. Men jag behöver SNÖ för det. Men kan någon snälla fixa bara snön, inte allt det kalla??
Har varit på klassresa till Sverige i början av veckan. Det blev inte precis så lyckat som det kunde ha blivit. För det första var vädret obegripligt dåligt! Slaskstorm hela tisdagen. Tidningarna hade flera sidor med text om hur många hade kört ihjäl sig i snöslasket. För det andra blev det en massa onödigt drama då endel pratat bakom ryggen på andra. Det var en väldigt öppnande resa, precis som "All the dirty secrets about everyone revealed".
Noja, inte var det ju bara dåligt.. Vi hade jätte trevliga stunder också, väldigt djupa diskussioner, roliga shoppingstunder, dumma insidenter och väldigt alkoholpåverkade stunder :)
Tack till hela min ljuvliga klass för dom bra stunderna under resan <3
Nu när jag tittar ut genom fönstret så regnar det igen. Det är mörkt och regnar när man stiger upp och går till skolan. Det är mörkt och regnar när man slutar skolan och går på jobb. Det är om möjligt ännu mörkare och regnar dubbelt kraftigare när man kommer hem från jobbet. USCH. Man blir ju deprimerad av mindre.
Dessutom är pengabrist en väldigt bidragande orsak till depressionen, lönen kommer, lönen går. Kan inte förstå hur en person kan göra av med såna mängder pengar som jag förstör varje månad. Och ingenting vettigt blir man kvar med i handen. Dom bara försvinner som upp i rök. Det låter bara puff och så säger kontot "0".
Nojaa.. Sånt är livet.
Ja förresten. Om någon känner för att komma och hålla sällskap till mig någon kväll.. VÄLKOMMEN!! Har så obegripligt t r å k i g t
Nojaa.. Bra för idag igen..
See You :)
//chicii
sunnuntai 14. marraskuuta 2010
Den här gången blir det bara en sångtext att tänka på:
Dear Mr.President
Come take a walk with me
Let's pretend we're just two people
And You're not better than me
I'd like to ask you some questions if we can speak honestly
What do you feel when you see all the homeless on the street
Who do you pray for at night before you go to sleep
What do you feel when you look in the mirror
Are you proud
How do you sleep while the rest of us cry
How do you dreem when a moter has no chance to say goodbye
How do you walk with your head held high
Can you even look me in the eye
And tell me why
Dear Mr. President
Where you a lonely boy
Are you a lonely boy
Are you a lonely boy
How can you say
No child is left behind
We're not dumb, and we're not blind
They're sitting in your sells
While you pay the road to hell
What kind of father would take his own daughter's rights away
And what kind of father would hate his own daughter if she was gay
I can only imagine what the first lady has to say
You've come a long way from whiskey and cocaine
How do you sleep while the rest of us cry
How do you dream when a mother has no chance to say goodbye
How do you walk with your head held high
Can you even look me in the eye
Let me tell about hard work
Minimum wage with a baby on the way
Let me tell you bout hard work
Rebuilding your house after the bombs took them away
Let me tell you bout hard work
Building a bed out of a cardboard box
Let me tell you bout hard work
Hard work
Hard work
You don't know nothing bout hard work
Hard work
Hard work
Oh
How do you sleep at night
How do you walk with your head held high
Dear Mr.President
You'd never take a walk with me
Would you?
Medge, hon har en jävla saklig point i sin sång. Hur jävla orättvis är inte världen....
Ja förresten... ja tyckte det var nödvändigt att få en förändring på något... därför nytt utseende på bloggen :)
NightyNight
//chicii
Dear Mr.President
Come take a walk with me
Let's pretend we're just two people
And You're not better than me
I'd like to ask you some questions if we can speak honestly
What do you feel when you see all the homeless on the street
Who do you pray for at night before you go to sleep
What do you feel when you look in the mirror
Are you proud
How do you sleep while the rest of us cry
How do you dreem when a moter has no chance to say goodbye
How do you walk with your head held high
Can you even look me in the eye
And tell me why
Dear Mr. President
Where you a lonely boy
Are you a lonely boy
Are you a lonely boy
How can you say
No child is left behind
We're not dumb, and we're not blind
They're sitting in your sells
While you pay the road to hell
What kind of father would take his own daughter's rights away
And what kind of father would hate his own daughter if she was gay
I can only imagine what the first lady has to say
You've come a long way from whiskey and cocaine
How do you sleep while the rest of us cry
How do you dream when a mother has no chance to say goodbye
How do you walk with your head held high
Can you even look me in the eye
Let me tell about hard work
Minimum wage with a baby on the way
Let me tell you bout hard work
Rebuilding your house after the bombs took them away
Let me tell you bout hard work
Building a bed out of a cardboard box
Let me tell you bout hard work
Hard work
Hard work
You don't know nothing bout hard work
Hard work
Hard work
Oh
How do you sleep at night
How do you walk with your head held high
Dear Mr.President
You'd never take a walk with me
Would you?
Medge, hon har en jävla saklig point i sin sång. Hur jävla orättvis är inte världen....
Ja förresten... ja tyckte det var nödvändigt att få en förändring på något... därför nytt utseende på bloggen :)
NightyNight
//chicii
torstai 28. lokakuuta 2010
1+1=3 ?
Vaför förstår aldrig den människa man vill att ska förstå, alla andra i ens omgivning vet precis vad man tycker å tänker.. å framför allt känner. Men den person som det berör kan inte förstå? Varför, varför, varför varför???
Hur tydligt och klart skall man behöva berätta det, servera det framför personen på en guld eller silver bricka på klarskriven svenska? Den här världen fungerar inte så, man borde förstå vinkar. Speciellt då de är lika självklara som att 1+1=2.
Noja, alla kan inte vara den vassaste pennan i penalen. Men de e ju inte det jag kräver heller. Skulle ju bara önska att pennan inte skulle vara trubbigast av dem alla. Äsch också.
Dessutom håller jag på att få ett nervöst sammanbrott med en idiot i vars närhet jag är tvingad att vara regelbundet. Ingen människa kan vara lika lat som den här personen.. Det är inte möjligt. Lat, arrogant, tråkig, elak och simpel. Fem ord som beskriver personen i fråga PERFEKT! Den förra meningen jag skrev är förresten det ända sammanhanget var man kan använda ordet perfekt för att beskriva någonting om henne.
Den här personen driver mig till vansinne, det flammar upp av hat och vrede inom mig omkring henne. Noja, som tidigare nämnt ... alla kan inte vara den vassaste...
Slut klagar för idag.. Gonatt people :)
//chicii
Hur tydligt och klart skall man behöva berätta det, servera det framför personen på en guld eller silver bricka på klarskriven svenska? Den här världen fungerar inte så, man borde förstå vinkar. Speciellt då de är lika självklara som att 1+1=2.
Noja, alla kan inte vara den vassaste pennan i penalen. Men de e ju inte det jag kräver heller. Skulle ju bara önska att pennan inte skulle vara trubbigast av dem alla. Äsch också.
Dessutom håller jag på att få ett nervöst sammanbrott med en idiot i vars närhet jag är tvingad att vara regelbundet. Ingen människa kan vara lika lat som den här personen.. Det är inte möjligt. Lat, arrogant, tråkig, elak och simpel. Fem ord som beskriver personen i fråga PERFEKT! Den förra meningen jag skrev är förresten det ända sammanhanget var man kan använda ordet perfekt för att beskriva någonting om henne.
Den här personen driver mig till vansinne, det flammar upp av hat och vrede inom mig omkring henne. Noja, som tidigare nämnt ... alla kan inte vara den vassaste...
Slut klagar för idag.. Gonatt people :)
//chicii
tiistai 31. elokuuta 2010
The end of one chapter is just the opening of another
Hmm.. nu har man då inte skrivit hit igen på jätte länge. Börja nästan få lessamt efter att få skriva ut allt. Alla tankar har samlats till en stor klump i huvudet och bör skrivas ut. Tänkte nu igen skjuta ut allt och låta er bedöma om ni orkar läsa det eller inte.
Först av allt har ett viktigt kapitel i mitt liv tagit slut. Det har varit rent ut sagt ett helvete att behandla det. Man har hamnat ändra vart eviga ett värde i sitt liv och vänja sig med ensamheten, eller hitta på nya underhållningar. Nu äntligen, två månader efteråt börjar livet le mot mig igen. Efter en period av hårt arbete och Finsk sisu.
Också ett annat kapitel i mitt liv har tagit slut, nämligen det som behandlade min barndom. Mina gemensamma stunder spenderade både med min mamma och min lilla syster. Har flyttat hemifrån till en liten etta på 30 m2 i Borgå. Har hamnat märka värdet av pengar på allvar. Får räkna varendaste en cent för att ha råd att bo och leva. Dessutom kräver det en väldig massa arbete att ha råd att bo. Föratt inte prata om all den skam och värdighet man har måstat svälja genom att be om hjälp, både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt, av nära och kära. Vill därför tacka alla som, ens på något sätt, har hjälpt mej att göra det här möjligt. Har hamnat att kräla hem till mamma föratt byka och be mommo hjälpa mig ekonomiskt. Åtminstone har man märkt vilka personer i ens närmaste kretsar verkligen bryr sig, och vem som bara suger ut all den nytta de kan ur mig. Endel av dessa besvikelser överraskade mig totalt, andra nära överraskade väldigt glatt. Men nu är det så gott som gjort, vad kela pengarna börjar löpa, och arbets livet fortsätter snurra på som det ska kommer allt att fixa sig.
Dessutom har jag en enorm stress på gång. Hur ska en stackars liten människa klara av 2 skolor, ett slut arbete, en studentskrivning, ett kvälls- och veckoslutsarbete, ett hem och ännu människorelationer på en och samma gång. Det kom inte som någon överraskning att den här stressen tröttar ut en. Dessutom har jag, som vanligt, lyckats åstadkomma en väldig förkylning vid sidan om allt det här. Varför var det ingen som varnade mig om det här? Ingen som berättade hur svårt allt egentligen skulle bli?
Alla sade nog " Är du säker att du klarar det här?" "Är du säker att du orkar?" "Det kommer att vara tungt och svårt".. Men ingen berättade att det skulle betyda en oavbruten utmattning.
Tack till alla som har varit med mig genom hela processen. Ni vet nog själv vem ni är om ni läser det här :).. En del av er har faktiskt räddat mitt liv genom att ha tvingat mig att slappna av emellanåt :)
Nojaa, kanske det igen skulle vara på tiden att avbryta den här oändliga texten som ja skulle kunna fortsätta skriva i all evighet...
Auf Wiederhören ;)
//chicii
Först av allt har ett viktigt kapitel i mitt liv tagit slut. Det har varit rent ut sagt ett helvete att behandla det. Man har hamnat ändra vart eviga ett värde i sitt liv och vänja sig med ensamheten, eller hitta på nya underhållningar. Nu äntligen, två månader efteråt börjar livet le mot mig igen. Efter en period av hårt arbete och Finsk sisu.
Också ett annat kapitel i mitt liv har tagit slut, nämligen det som behandlade min barndom. Mina gemensamma stunder spenderade både med min mamma och min lilla syster. Har flyttat hemifrån till en liten etta på 30 m2 i Borgå. Har hamnat märka värdet av pengar på allvar. Får räkna varendaste en cent för att ha råd att bo och leva. Dessutom kräver det en väldig massa arbete att ha råd att bo. Föratt inte prata om all den skam och värdighet man har måstat svälja genom att be om hjälp, både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt, av nära och kära. Vill därför tacka alla som, ens på något sätt, har hjälpt mej att göra det här möjligt. Har hamnat att kräla hem till mamma föratt byka och be mommo hjälpa mig ekonomiskt. Åtminstone har man märkt vilka personer i ens närmaste kretsar verkligen bryr sig, och vem som bara suger ut all den nytta de kan ur mig. Endel av dessa besvikelser överraskade mig totalt, andra nära överraskade väldigt glatt. Men nu är det så gott som gjort, vad kela pengarna börjar löpa, och arbets livet fortsätter snurra på som det ska kommer allt att fixa sig.
Dessutom har jag en enorm stress på gång. Hur ska en stackars liten människa klara av 2 skolor, ett slut arbete, en studentskrivning, ett kvälls- och veckoslutsarbete, ett hem och ännu människorelationer på en och samma gång. Det kom inte som någon överraskning att den här stressen tröttar ut en. Dessutom har jag, som vanligt, lyckats åstadkomma en väldig förkylning vid sidan om allt det här. Varför var det ingen som varnade mig om det här? Ingen som berättade hur svårt allt egentligen skulle bli?
Alla sade nog " Är du säker att du klarar det här?" "Är du säker att du orkar?" "Det kommer att vara tungt och svårt".. Men ingen berättade att det skulle betyda en oavbruten utmattning.
Tack till alla som har varit med mig genom hela processen. Ni vet nog själv vem ni är om ni läser det här :).. En del av er har faktiskt räddat mitt liv genom att ha tvingat mig att slappna av emellanåt :)
Nojaa, kanske det igen skulle vara på tiden att avbryta den här oändliga texten som ja skulle kunna fortsätta skriva i all evighet...
Auf Wiederhören ;)
//chicii
lauantai 15. toukokuuta 2010
And sadness will sear...
Väsyttää... vituttaa... ottaa päähän..
How to handle this?
Kaikki muut on jossain hauskuuttelemassa. Kaikilla muilla on elämä. Jopa oma kulta on baarissa.. Mitä minä teen? istun kotona.. Kauhee yskä, väsynyt ja dataa yksin kuunnellesaan kun joku riitelee puhelimessa jonkun kanssa.
Mitä hyötyä mistään on.. miksi olen surullinen vaikka oikeastaan kaikki menee jokseenkin hyvin elämässäni juuri nyt?
Oon täysin yksinäinen.. Todella hylätty olo.
Tekisi mieli vaan mennä nukkumaan. Ja nukkua huomisaamuun asti ja herätä ja olla paremmalla tuulella....
//chicii
How to handle this?
Kaikki muut on jossain hauskuuttelemassa. Kaikilla muilla on elämä. Jopa oma kulta on baarissa.. Mitä minä teen? istun kotona.. Kauhee yskä, väsynyt ja dataa yksin kuunnellesaan kun joku riitelee puhelimessa jonkun kanssa.
Mitä hyötyä mistään on.. miksi olen surullinen vaikka oikeastaan kaikki menee jokseenkin hyvin elämässäni juuri nyt?
Oon täysin yksinäinen.. Todella hylätty olo.
Tekisi mieli vaan mennä nukkumaan. Ja nukkua huomisaamuun asti ja herätä ja olla paremmalla tuulella....
//chicii
maanantai 8. maaliskuuta 2010
Totalt slut!
Jag orkar inte mera. Varje gång jag får ett arbete klart kommer nästa 3 på. Så här är det med allt. Absolut ingen skillnad om vi pratar skolarbeten, hemmajobb, arbete.. ändå varje gång jag får en sak gjord har jag 3 nya och vänta på mig..
Till exempel:
Idag började jag skriva på en uppgift om konkurrensmetoder, fick halva den klar, öppnade min email och hittade ett e-mail om min modda nätkurs i gymnasiet...
Borde vad jag klarar min konkurrensmetod uppsats börja skriva på en bokrecension till modersmålet, efter vilket jag borde skriva en EU-uppsats, efter vilken jag borde skriva ett modda projekt om någonting nordiskt och en modda uppsats med given rubrik. Sedan borde jag skriva en opposition till någon annans EU-uppsats efter vilket jag ännu borde skriva någonting till moddan och ha ett slutprov på det..
Och mer kommer...
JA ORKAR INT MERA!!!!!
//chicii
Till exempel:
Idag började jag skriva på en uppgift om konkurrensmetoder, fick halva den klar, öppnade min email och hittade ett e-mail om min modda nätkurs i gymnasiet...
Borde vad jag klarar min konkurrensmetod uppsats börja skriva på en bokrecension till modersmålet, efter vilket jag borde skriva en EU-uppsats, efter vilken jag borde skriva ett modda projekt om någonting nordiskt och en modda uppsats med given rubrik. Sedan borde jag skriva en opposition till någon annans EU-uppsats efter vilket jag ännu borde skriva någonting till moddan och ha ett slutprov på det..
Och mer kommer...
JA ORKAR INT MERA!!!!!
//chicii
torstai 4. maaliskuuta 2010
Terapi?!
Ja har kommit fram till att mitt bloggande är min egen personliga terapi. Jag har lust att skriva bara då som jag själv är nere. Egentligen bryr jag mig inte ens om vem som läser, eller läser nån över huvudtaget. Det har bara blivit ett måste för mig, ett sätt att slippa av allt det plågande inuti min kropp, att få prata ut om allt, utan att någon avbryter mig eller dömer mig.
Jag måste få skriva. Få bort allt ont, alla mina dåliga känslor, allting.
Jag har idag förstått på allvar, jag är svartsjuk. Någonting jag aldrig skulle ha erkännt änu för ett år sedan. Egentligen, för att vara ärlig så erkände jag det inte ännu för en vecka sen åt mig själv att jag är det. Inte ens två dagar sen. Nu bara förstod jag det. Av kommentaren att någon inte mera orkar med det.
Okej, ett framsteg, jag kan erkänna det för mig själv. Men vad ska jag göra åt saken? Hur kan jag bota det? Jag vet av hela mitt hjärta och hela min själ att någonting måste göras. Jag har ett sjukligt behov av att göra någonting åt det! Jag orkar inte mera släppa en endaste tår av rädsla för att någon skall göra mig illa. Inte en endaste tår för att jag är osäker.
På skriftskolläger där jag var som hjälpis fanns en härlig människa som sade såhär åt mig:
" Du ska inte bara ta skit för att alla tror att du är en stark människa, du behöver inte orka lyssna på alla andras problem när du själv har det svårt, du måste komma ihåg att sköta om dig själv också. Du är en människa som det är lätt att prata med, därför förtror sig människor på dig. Men du ska akta att det inte slutar med att enda orsaken för dig att hjälpa andra är för att få respekt. Den enda respekten su ska behöva, är den du ger åt dig själv, och du ska alltid komma ihåg att respektera dig själv"
De där orden är för mig guld värda. De fick mig att förstå att JAG måste respektera mig själv och vara nöjd med mig själv. vilket jag förstod att jag inte är. Jag förstod också nu när jag började tänka på saken att min osäkerhet för mig själv är grunden till min svartsjuka. Alltså, jag måste förstå att jag är värdefull..
Alla har alltid sagt åt mig att jag är en stark människa, det är inte sant. Jag är bara jätte bra på att dölja min svaghet, förrän den där ljuvliga människan berättade åt mej att man inte behöver andras tro om att man är stark, då man själv vet det, eller vet att man inte är det, har jag alltid dolt det med en massa skämt. Mitt utseende, någonting jag alltid dolt bakom skratt, och sörjt hemma. Allting.
Jag vill inte mera vara svartsjuk, det finns ingen orsak för mig att misstänka det värsta, eller att av någon orsak inte kunna lita till 100%. Jag kommer aldrig att vara orsaken till det ifall någon gör fel emot mig. det är deras saga självförtroende, deras behov av att göra ont, om det skulle hända någonting.
Min mamma sa nångång såhär åt mig:
" Hördu, fast du sku vakta hela tiden över en annan människa så kan du ändå int vara säker på att den e helt totalt lojal och ärlig mot dig. Om det är någon som vill göra någonting ont mot dig kommer han/hon att göra det då du inte kan vakta, då du är sjuk, på jobb eller går på vessan. Saken e den. Du måst bara lita på personen i fråga. Det är det som vilket som helst förrhållande bygger på; både vänskap, familjerelationer och kärleksgörhållanden."
Efter en lång, lång period av tänkande har jag kommit fram till att det stämmer.
Och den här gången har jag bestämt mig! Jag SKA slippa av med min svartsjuka, liksom också med min kontrollvilja. Jag vet att jag kan! Kosta vad det kosta vill men mitt liv ska int få styras och förstöras av såna små troll!
//chicii
Jag måste få skriva. Få bort allt ont, alla mina dåliga känslor, allting.
Jag har idag förstått på allvar, jag är svartsjuk. Någonting jag aldrig skulle ha erkännt änu för ett år sedan. Egentligen, för att vara ärlig så erkände jag det inte ännu för en vecka sen åt mig själv att jag är det. Inte ens två dagar sen. Nu bara förstod jag det. Av kommentaren att någon inte mera orkar med det.
Okej, ett framsteg, jag kan erkänna det för mig själv. Men vad ska jag göra åt saken? Hur kan jag bota det? Jag vet av hela mitt hjärta och hela min själ att någonting måste göras. Jag har ett sjukligt behov av att göra någonting åt det! Jag orkar inte mera släppa en endaste tår av rädsla för att någon skall göra mig illa. Inte en endaste tår för att jag är osäker.
På skriftskolläger där jag var som hjälpis fanns en härlig människa som sade såhär åt mig:
" Du ska inte bara ta skit för att alla tror att du är en stark människa, du behöver inte orka lyssna på alla andras problem när du själv har det svårt, du måste komma ihåg att sköta om dig själv också. Du är en människa som det är lätt att prata med, därför förtror sig människor på dig. Men du ska akta att det inte slutar med att enda orsaken för dig att hjälpa andra är för att få respekt. Den enda respekten su ska behöva, är den du ger åt dig själv, och du ska alltid komma ihåg att respektera dig själv"
De där orden är för mig guld värda. De fick mig att förstå att JAG måste respektera mig själv och vara nöjd med mig själv. vilket jag förstod att jag inte är. Jag förstod också nu när jag började tänka på saken att min osäkerhet för mig själv är grunden till min svartsjuka. Alltså, jag måste förstå att jag är värdefull..
Alla har alltid sagt åt mig att jag är en stark människa, det är inte sant. Jag är bara jätte bra på att dölja min svaghet, förrän den där ljuvliga människan berättade åt mej att man inte behöver andras tro om att man är stark, då man själv vet det, eller vet att man inte är det, har jag alltid dolt det med en massa skämt. Mitt utseende, någonting jag alltid dolt bakom skratt, och sörjt hemma. Allting.
Jag vill inte mera vara svartsjuk, det finns ingen orsak för mig att misstänka det värsta, eller att av någon orsak inte kunna lita till 100%. Jag kommer aldrig att vara orsaken till det ifall någon gör fel emot mig. det är deras saga självförtroende, deras behov av att göra ont, om det skulle hända någonting.
Min mamma sa nångång såhär åt mig:
" Hördu, fast du sku vakta hela tiden över en annan människa så kan du ändå int vara säker på att den e helt totalt lojal och ärlig mot dig. Om det är någon som vill göra någonting ont mot dig kommer han/hon att göra det då du inte kan vakta, då du är sjuk, på jobb eller går på vessan. Saken e den. Du måst bara lita på personen i fråga. Det är det som vilket som helst förrhållande bygger på; både vänskap, familjerelationer och kärleksgörhållanden."
Efter en lång, lång period av tänkande har jag kommit fram till att det stämmer.
Och den här gången har jag bestämt mig! Jag SKA slippa av med min svartsjuka, liksom också med min kontrollvilja. Jag vet att jag kan! Kosta vad det kosta vill men mitt liv ska int få styras och förstöras av såna små troll!
//chicii
perjantai 29. tammikuuta 2010
:)
Nojaaa.. ja siter i gen på en lördamoron klockan ingenting o bloggar.
Hade en mega roli kväll igår. Ett jätte lyckat party, efter att vi äntligen hittade dit efter många och långa omvägar. Vår kusk verkade smått irriterad, liksom också vi.
Nå, till slut kom vi fram, där var massor av människor. I o för sig ganska konstit hur största delen hitta ti käpphelvete utan desto större problem?
Grattis Ännu åt Milla o Fländers :).....
.. Just wondering om krapulan känns annorlunda när den e lagli ;D?
.. And THANKS for a great party!
Nu ska ja sluta skriva eftersom ja ska ti borgå om 45 minuter...
//chicii
Hade en mega roli kväll igår. Ett jätte lyckat party, efter att vi äntligen hittade dit efter många och långa omvägar. Vår kusk verkade smått irriterad, liksom också vi.
Nå, till slut kom vi fram, där var massor av människor. I o för sig ganska konstit hur största delen hitta ti käpphelvete utan desto större problem?
Grattis Ännu åt Milla o Fländers :).....
.. Just wondering om krapulan känns annorlunda när den e lagli ;D?
.. And THANKS for a great party!
Nu ska ja sluta skriva eftersom ja ska ti borgå om 45 minuter...
//chicii
lauantai 23. tammikuuta 2010
Day of the Week: Saturday, Time: 23.47, Mood: Vituttaa, Status: Dataa himassa...
Joo, Lauantai ilta ja istun yksin kotona mutsin kanssa. Kaikki kaverit on jossai juomassa, Including my dear boyfriend. Vituttaa Tämmönen..
Kom först just hem, ha vari först på arbet (praktiken) från kl. 9.00 ti 15.00, därifrån plocka min mamma upp mig i bilen och vi körde till h:fors. Varför det? Och Hälsa på min mommo... Okej, de to int så farlit länge o int så farlit myky i huvu, had faktist ganska rolit...
Sen hitta mamma på att vi sku medan vi nu va i hesa fara å hälsa på min moster. De gick o ganska smidit eftersom hon lova fixa mina ögonbryn o vi fick super god mat..
Nojaa, när vi for från min moster var klockan 19.22 (eller någo sånt). Alltså, med andra ord hade ja då redan vari bort hemifrån ca. 11 ½ timme. Inte nog me det, vi åkte INTE hem medsamma därifrån, utan vi sku ännu ti hyvinge en sväng.. De va de me vårt leffa tittand i kväll...
Ca. Klockan 20.15 var vi sen i Hyvinge, På rätt ställe.. Efter många om och men. Jag var jävla trött o allt to i huvu. Vetskapen om att vi e i Hyvinge hos ett mycket störande par som bara tala o tala o tala o tala... ok. de sku ännu ha gått. Men när dom jävlana tyckt att vi borda ha blivi dit övernatten. Min Tanke : GOD PLEASE SAVE ME!!!!! .. No, som tur ville int mamma bli dit.
Så vi satt vår tid där, först fick vi en rundtur i snobbarnas splitter nya hus. Okej, I Admit, de så tosi bra ut. Men för fan, om frun i huse säger minst 10 gånger under en rundtur att vi ska bli övernatten dit så e de int precis huse man fäster sin uppmärksamhet vid.
Noja.. I alla fall, min räddning kom ca. klockan 21.00, då någon sade åt mig att titta på tv. Först trodde jag att det inte kom någonting, men sen råkade jag i misstag hamna på kanalen Liv. Tur för mig, Där kom 2 delar Sex And The City, så den sista timmen vi vistades där hade jag någonting att göra. Ja, och så hade hon ju förstås bakat MEGA goda bullar :).
Under tiden som jag såg på mitt Sinkkuelämää skickade ja säkert 5 viestin åt min pojkvän som var full som ett svin som ja var orolig för. En till orsak för min Vitutus att stiga. Noja. I alla fall, ca. klockan 22.00 slapp vi att åka från Hyvinge, som ja på vägen hem konstaterade att vara mitt ut i INGENSTANS !!! No, Vi fick ju åtminstone en taklampa, 2 hyllor och en stor partylite beställning matkaan mukaan.. Nån nytta me den visiten också.
Sen då, ca klockan 23.40 var vi hemma, det gör alltsomallt ca. 16 timmar borta hemifrån, i vetskapen att alla mina vänner och bekanta varit och festat.. Trött som en liten hund som lekt ivrigt hela dagen ( alternativt en åsna som slitit me åker arbet hela dagen ) ( åsnan är mer sannolik ). Min Vitutus e högre än nånsin förut, och så som råga på allt svarar inte ens min Pojkvän i telefon, fast han ba mej att ringa när ja e hem..
Noja, Nu tänker ja gå å äta chips å si om någå kiva sku vara i tv...
Gonatt,
//chicii
Kom först just hem, ha vari först på arbet (praktiken) från kl. 9.00 ti 15.00, därifrån plocka min mamma upp mig i bilen och vi körde till h:fors. Varför det? Och Hälsa på min mommo... Okej, de to int så farlit länge o int så farlit myky i huvu, had faktist ganska rolit...
Sen hitta mamma på att vi sku medan vi nu va i hesa fara å hälsa på min moster. De gick o ganska smidit eftersom hon lova fixa mina ögonbryn o vi fick super god mat..
Nojaa, när vi for från min moster var klockan 19.22 (eller någo sånt). Alltså, med andra ord hade ja då redan vari bort hemifrån ca. 11 ½ timme. Inte nog me det, vi åkte INTE hem medsamma därifrån, utan vi sku ännu ti hyvinge en sväng.. De va de me vårt leffa tittand i kväll...
Ca. Klockan 20.15 var vi sen i Hyvinge, På rätt ställe.. Efter många om och men. Jag var jävla trött o allt to i huvu. Vetskapen om att vi e i Hyvinge hos ett mycket störande par som bara tala o tala o tala o tala... ok. de sku ännu ha gått. Men när dom jävlana tyckt att vi borda ha blivi dit övernatten. Min Tanke : GOD PLEASE SAVE ME!!!!! .. No, som tur ville int mamma bli dit.
Så vi satt vår tid där, först fick vi en rundtur i snobbarnas splitter nya hus. Okej, I Admit, de så tosi bra ut. Men för fan, om frun i huse säger minst 10 gånger under en rundtur att vi ska bli övernatten dit så e de int precis huse man fäster sin uppmärksamhet vid.
Noja.. I alla fall, min räddning kom ca. klockan 21.00, då någon sade åt mig att titta på tv. Först trodde jag att det inte kom någonting, men sen råkade jag i misstag hamna på kanalen Liv. Tur för mig, Där kom 2 delar Sex And The City, så den sista timmen vi vistades där hade jag någonting att göra. Ja, och så hade hon ju förstås bakat MEGA goda bullar :).
Under tiden som jag såg på mitt Sinkkuelämää skickade ja säkert 5 viestin åt min pojkvän som var full som ett svin som ja var orolig för. En till orsak för min Vitutus att stiga. Noja. I alla fall, ca. klockan 22.00 slapp vi att åka från Hyvinge, som ja på vägen hem konstaterade att vara mitt ut i INGENSTANS !!! No, Vi fick ju åtminstone en taklampa, 2 hyllor och en stor partylite beställning matkaan mukaan.. Nån nytta me den visiten också.
Sen då, ca klockan 23.40 var vi hemma, det gör alltsomallt ca. 16 timmar borta hemifrån, i vetskapen att alla mina vänner och bekanta varit och festat.. Trött som en liten hund som lekt ivrigt hela dagen ( alternativt en åsna som slitit me åker arbet hela dagen ) ( åsnan är mer sannolik ). Min Vitutus e högre än nånsin förut, och så som råga på allt svarar inte ens min Pojkvän i telefon, fast han ba mej att ringa när ja e hem..
Noja, Nu tänker ja gå å äta chips å si om någå kiva sku vara i tv...
Gonatt,
//chicii
tiistai 12. tammikuuta 2010
Slut som en disktrasa..
.. Precis. Ja e slut som en disktrasa, en använd disktrasa. Har lyft säkert 200 kg med böcker under 2 dagar, alltsomallt, och dessutom använt 3 rullar med rea tejp.. Usch..
Noja. Alltså, vad har hänt då?? Ja ha ÄNTLIGEN städa mitt rum, utom bytt lakanen, spela en massa tetris på telefonen och försökt sälja tidningar åt bittra och inåtvända gamla tanter. Dessutom ha ja klantat mig själv regelbundet i Lovisa, där ja har försökt dansa i högklackat. Det ha faktiskt gått bättre än väntat!!
Nu borde ja gå och byta dom där lakanen föratt få fortsätta på en bok. Vilket fick mig att tänka på några andra böcker. Ja ha under jullovet läst två hela böcker!! Från pärm till pärm.
Tror inte att ja ha läst en hel bok på åtminstone ett år? Noja. I allafall. Läste Juoppohullun Päiväkirja av Juha Vuorinen. Säkert en av världens bästa böcker. Ganska rolit att läsa om hur nån lever enlit: Booze, Sex and More Sex&Booze- principen. Nä men påriktit man fick skratta massor.
Sen läst ja en svensk bok om fåglar å spöken å mesen å festand. Den va oxå bra, fast det där nu fick den att låta som en dåli barnbok... Den hette Anna är Online.. Noja, helt som nån sku vara intresserad att läsa om va ja ha läst.
Nu ska ja fara å byta lakan så ja måst sluta skriva.. Int för de att ja sku ha hitta på någå mera heller..
ByeBye
//chicii
Noja. Alltså, vad har hänt då?? Ja ha ÄNTLIGEN städa mitt rum, utom bytt lakanen, spela en massa tetris på telefonen och försökt sälja tidningar åt bittra och inåtvända gamla tanter. Dessutom ha ja klantat mig själv regelbundet i Lovisa, där ja har försökt dansa i högklackat. Det ha faktiskt gått bättre än väntat!!
Nu borde ja gå och byta dom där lakanen föratt få fortsätta på en bok. Vilket fick mig att tänka på några andra böcker. Ja ha under jullovet läst två hela böcker!! Från pärm till pärm.
Tror inte att ja ha läst en hel bok på åtminstone ett år? Noja. I allafall. Läste Juoppohullun Päiväkirja av Juha Vuorinen. Säkert en av världens bästa böcker. Ganska rolit att läsa om hur nån lever enlit: Booze, Sex and More Sex&Booze- principen. Nä men påriktit man fick skratta massor.
Sen läst ja en svensk bok om fåglar å spöken å mesen å festand. Den va oxå bra, fast det där nu fick den att låta som en dåli barnbok... Den hette Anna är Online.. Noja, helt som nån sku vara intresserad att läsa om va ja ha läst.
Nu ska ja fara å byta lakan så ja måst sluta skriva.. Int för de att ja sku ha hitta på någå mera heller..
ByeBye
//chicii
torstai 7. tammikuuta 2010
The Wave of New Inspiration...(Finally)
Joo, alltså fick plötslit tibaka min inspiration att skriva blog. Ha int hunni eller orkka, å int kommi på vad ja ska skriva innan nu. Sen mitt senaste skriveri ha lite ett som annat hunni hända...
1. Ja ha gett upp mitt singelliv å e i ett lycklit förhållande igen!
2. Ha börjat min praktik som bokhandelsbiträde, vilke faktiskt e roligare än man kunde tänka sig.
3. Julen har varit, har fått många trevliga julklappar å äti en hel massa ohälsosam mat ( i det här fallet räknas både choklad å annat godis som mat)
4. Har firat ett NYKTERT nyår hos min pojkvän, och för första gången på LÄNGE varit intresserad av ett PLAYSTATION SPEL????
5. Har återupptagit mitt jobb som telefonförsäljare, och plågat kunder som sista dagen...
Nåja, det här blev en kort o liten up-date.. O på samma gång en announcement över att det nångång kan finnas texter på finska eller engelska här också..
Nåjaa, Tjuudeluuu
//chicii
1. Ja ha gett upp mitt singelliv å e i ett lycklit förhållande igen!
2. Ha börjat min praktik som bokhandelsbiträde, vilke faktiskt e roligare än man kunde tänka sig.
3. Julen har varit, har fått många trevliga julklappar å äti en hel massa ohälsosam mat ( i det här fallet räknas både choklad å annat godis som mat)
4. Har firat ett NYKTERT nyår hos min pojkvän, och för första gången på LÄNGE varit intresserad av ett PLAYSTATION SPEL????
5. Har återupptagit mitt jobb som telefonförsäljare, och plågat kunder som sista dagen...
Nåja, det här blev en kort o liten up-date.. O på samma gång en announcement över att det nångång kan finnas texter på finska eller engelska här också..
Nåjaa, Tjuudeluuu
//chicii
Tilaa:
Blogitekstit (Atom)