Toinen

Idag hade vi en givande dag i skolan, det var tema dag.. Dagen började med morgonsamling, precis liksom alla andra dagar den här veckan. Dock en mycket kortare samling väntade oss idag. Tidigare fick vi välja två workshops för dagen, valde enligt mina egna intressen, Musik i Radion och Att Skriva.

Lärde mej massor. Funderade över en karriär som radio speaker. Kom fram till att det skulle vara någonting som passade mig; Låta hela svenskfinland höra om mina tankar och idéer, få betalt föratt prata. Alla som känner mig VET att det är någonting jag gör massor. Berättar, Pratar.. Om vad? Om allting?
Det var Kjell Simosas och Anna Malin som berättade om branchen. Trevliga människor.

Vi planerade en mycket rolig sändning.. Det kändes så rätt, allting. Absolut min sak. Ska i nästa vecka ta reda på om jag har några möjligheter att komma in i radio.

Den andra workshoppen, Att Skriva, är också ett nära ämne för mig. Att skriva, av samma orsak som att prata. Att få förmedla känslor till andra människor, få upplysa dem om misstag man gjort, av misstag man inte önskar andra. Vi övade skrivteknik. Jag hade roligt. Vi fick i uppgift, då vi var klara med en annan, att skriva en dikt. En egen personlig dikt. Tänkte faktiskt posta min här.. på finska..

Ikuinen Talvi

Lumi on laskeutunut maahan,
Ikkunastani näen lapset
näen leikit, näen ilon
Tunnen poskellani kyynelen
tunnen surun, tunnen kylmyyden
Olen yksin huoneessani
hylätty, jätetty
Sen talvi toi tullessaan
sen ikuiden yksinäisyyden


Efter workshopparna fick vi "jubileums lunch" ála LNH... Namnet borde i o för sig redan berätta om kvaliten på maten.. Det vi serverades var onsdagens grisfilé med ris. Och en väldigt glamorös efterrätt... En puffetglass... Nåja i alla fall var maten helt okej..

Funderade vidare på vad jag vill bli.. Ord som Författare, Speaker, Designer dök upp i mitt huvud efter varandra.. Vad betyder detta? Att jag då jag fyller 25 är arbetsnarkoman, bor ensam i en lägenhet någonstans i Helsingfors, har 3 jobb och inte tid med annat? Det vet jag inte.. Men det klarnar säkert.. Vem vet? Time Will Tell...

Dessutom hörde jag världens vackraste sång idag.. Den var underbar, ja nästan förtrollande. Det var fjolårets Lucia som var och sjunga i skolan. Vackert! Kan inte få den rösten ur mitt huvud. I bland är världen faktiskt ganska orättvis... Kunde inte jag få den talangen? Den härliga ljuvliga talangen av en förtrollande vacker röst? Tydligen inte. I alla fall vill jag tacka henne för den sången. Tack!

Jag tror att det här var allt för idag.. Vill ju inte tråka ut människor om nån mot förmodan orkar besvära sig att läsa min text :)
//chicii